Försök till Zumba

Anette och jag åkte till Dalabadet för att vara med på ett Zumbapass. Jag har aldrig provat förut men man har ju sett tv-shopsreklamen med de glada människorna i neonfärgade linnen och marackas i händerna som dansar fram. Detta skulle vara Zumba på stranden, jag tyckte det lät bra och såg framför mig hur roligt det var att träna när man hade havet i bakgrunden (dessutom ska man få fina fötter av att springa runt i sanden tänkte jag). Tyvärr såg jag nog allt annat än cool ut när jag försökte hänga med i Zumbaledarens rytmiska coola rörelser. Hon log hela tiden och då och då utropade hon "Baila!" eller "Zumba" och skrattade lite mer. Jag förstår inte hur de andra tanterna fixade det, de måste ha gått där i flera terminer. Jag kunde verkligen inte se något som helst system i dansstegen. Det var typ dubbelt så svårt som aerobics eller taekwon-do mönster. Men jag är ingen quitter så nästa vecka står jag nog på stranden igen.

Tjejgym

Jag känner för att börja träna och var sugen på att lösa gymkort på samma gym som Anders går. Det heter 24 seven och det kostar 99 kr i månaden om man tränar dagtid. Verkar jättebra. Jag gillar inte motionscyklar men jag såg framför mig att jag skulle kunna stå på en sån där skidmaskin och samtidigt titta på dagtids-tv, för det har jag sett att man kan göra.

Men en sak retar jag mig något enormt på och det är att de har en avdelning som de kallar "Tjej-gym". Där inne finns samma maskiner men bara tjejer får vara där och glasen är frostade så att man inte kan se in. På deras hemsida står: "I våra tjejgym är fönstren frostade så man inte kan se in och det är byggt så att man av vilken anledning än vill träna ska man bli nöjd". Jag gillar inte att man ska dela in människor i olika grupper! Vad är tanken? Att otränade kvinnor ska slippa visa upp sig? Att männen ska kunna koncentrera sig på sina styrkemaskiner utan distraktioner? Eller att kvinnor ska slippa dela motionscykel med svettiga gubbar?

Jag blir jätteupprörd! Jag är överhuvudtaget emot att man ska dela in människor i olika grupper. Mammabio, barnvagnsfria caféer, 60+ boenden, tjejkvällar på SIBA och charterresor endast för singlar. Jag tycker att alla människor ska tolerera varandra. Var drar man gränsen i så fall, jag kanske vill ha ett gym fritt från invandrare, då hade det blivit liv. Eller så vill jag inte att fula människor och folk som luktar illa ska få gå på puben, bara snygga som är fräscha.

Vevvis och hans bästa vän

När Vevvis inte har ont i benet längre så ska han få gå ut på bete med sin bästa vän Buffy som är på bilden. De har gått ihop nu på samma bete i två somrar.

Bilden har en tjej som heter Camilla tagit. Hon är 14 år och redan jätteduktig på att fotografera. Kolla på hennes hemsida: http://www.camillahansson.weebly.com/

Vevvis

Idag var det återbesök för Vevvis efter hans operation. Vi åkte till Svedala veterinärstation och jag var ganska orolig för hur det skulle gå. Han var ohalt när jag sprang med honom på asfaltsgången. Tänk att det var de första stegen han fick ta i trav på fem veckor eller något. Efter böjprov som är när veterinären böjer ihop benet för att provocera lederna så var han en halv grad halt på vänster fram och en grad halt på höger fram. Ledvätskan var jättetunn, som vatten nästan, och den ska vara som sirap. Han fick injektioner med cortison och tuppkam i båda framkotorna. Nu ska vi tillbaka om 16 dagar och då är han nog så bra så att han får gå ut på bete. Sen får jag börja rida igen i höst och se om han håller...

Han var väldigt duktig hos veterinären. Står helt still inne i undersökningsrummet och gör inte ens något när de sticker in kanyler rakt i lederna. Snäll att lasta och står helt still i släpet också. Anders var med mig och han är ett fullblodsproffs nu, han är inte ens orolig vid lastningen längre som han alltid var förr.

Jag vill så gärna att Vevvis ska bli bra!

Roliga helgen

I torsdags åkte vi till Göteborg. Det är fortfarande att åka hem för mig, jag blir helt varm när jag kommer in i Mölndal på E6:an. Denna helgen så var det Metaltown, Prinsen kör Porsche på Bananpiren, Sverige - Mexico på Ullevi och Transplant VM (vilket tydligen Prins Daniel invigde). Ett helt annat tempo än Anderslöv förstås. Malmö förstår jag mig inte på alls, det är mest irriterande att vara där... jag önskar att jag kände annorlunda men det gör jag inte.

Jag lämnade Anders i replokalen på Mölndalsvägen. Han skulle panikrepa med sitt band Full Force eftersom de skulle ha spelning och releasefest på kvällen. I handen har han nya skivan som har fått väldigt bra recensioner.

Soundcheck på Sticky Fingers. Ljudet var öronbedövande högt.

Vickan kom dit! Det var så roligt att träffa henne. Vi träffade också massa andra som Tina, Sören, Mia, Fredrik, Oscar och Olivia. De andra i Full Force och deras flickvänner och vänner träffade vi också förstås. Flickvännerna var riktigt fulla, jag förstår knappt hur de lyckas, drack inte de Tuborg som vi andra? Flera personer frågade mig om jag skulle åka med Anders till Frankrike nästa dag (han skulle spela där med Hammerfall). Tror de att jag är Heather Locklear typ och att Hammerfall har ett eget plan där vi alla sitter i varsin snurrfåtölj och dricker Bloody Mary? Det vore bra om det vore så förstås för då kunde jag varit med Anders mycket mer, men det är allt vanliga flighter och om jag ska med så får jag betala.

Inga ledsamheter för det, för på fredagen åkte jag med Tina och tittade på en häst i Helsingborg. Jag fick värsta Bristol-känslorna för han hade vit haka precis som Brille. På hemvägen pratade Tina hela tiden om OK/Q8s fantastiska kaffe och goda toscabulle. Till slut hittade vi rätt mack varpå Tina tog ett eget initiativ och tänkte lära mig dricka kaffe med hjälp av en specialblandning bestående av 50/50 kaffe och choklad. Tyvärr för kaffekursens del, så ställde hon specialblandningen på biltaket och körde iväg så rutorna blev helt randiga. Hon hävdade att det jag hörde var en skärmaskin i bagaget men det var det ju inte. Hon hade väl mest hästen i huvudet.

På kvällen åt vi på Toscana. Tortellini med parmaskinka och sparris. Väldigt snyggt upplagt men det hade inte varit något för Anders. Tallriken var rektangulär. Tina tyckte den påminde om en kakelplatta (arbetsskada). På rad från vänster till höger låg sedan fem stycken ricottafyllda tortellini och ovanpå dem parmaskinka och sparris. Det var gott i alla fall.

Mia och Tina gullade på Sticky Fingers. Eller så tröstar de varandra eftersom en tjej som satt mittemot oss och tydligen var porträttfotograf, pratade om att jag var "så fotogenisk och verkligen borde bli bra på bild", medan Tina oftast tycker att det blir olika fel på bilderna på henne och ofta beordrar mig att radera. Men de kan ju spotta upp sig för det ser man ju att de här två urpingarna är riktiga kvalitetsgojtingar!

TRF

Nu ska jag snart åka till Ridskolan och jobba. Det är kaos där igen, alla hästarna har typ lösa skor eller är halta så imorgon blir det inga lektioner. Tråkigt, vi skulle ha avslutning imorgon.

Men idag har jag iallafall gjort en poängritt med hästfrågor som barnen ska få rida. Jag hatar gymkhana vilket ungarna alltid vill ha som avslutning. Jag tycker inte det främjar en god syn på hästar alls, de är inga leksaker. Om de vill ha stafetter och sånt så får de ha det i klubbstugan efteråt utan hästar. (När jag var liten så hatade jag när alla andra i gruppen skrek att de ville ha gymkhana, jag ville nästan slå ner dem, så jag gillade det inte då heller. )

Däremot är det ganska kul att se gymkhanan på Scandinavium. Är det dubbelmoral kanske?

Kristin Lavransdotter

Jag älskar att läsa och har inga problem att läsa samma böcker om och om igen om jag inte har något annat. För några dagar sen började jag läsa om Kristin Lavransdotter och nu tänker jag på karaktärerna i boken hela tiden! Kristin Lavransdotter är en riktig tegelsten om 800 sidor skriven 1920 av Sigrid Undset. Hon fick senare nobelpriset för denna romantrilogi. Boken är skriven på äldre svenska så det är mycket "ehuru", "setat", "ty" och "slikt".

Jag önskar att jag inte hade läst boken förut så jag fick läsa den för första gången igen.

Är det dags att måla om?

Tänkte lite mer på det här med min måla-om-ångest. Att jämföra sig med andra, skapar det ångest eller är det en drivkraft? Min kompis Linda tror att det är det som driver mänskligheten framåt. De som bara sitter och inte gör något hade inte blivit populära i ett stenålderssamfund. "De hade suttit där i sin riskoja medan man själv hade haft en fullt inredd grotta med väggmålningar, björnskinnsfällar och oljeljus."

Nu ska jag åka och hämta Anders på den gula flygplatsen Sturup.

Vuxet

Nu har jag bestämt mig. Jag ska alltid ha färska blommor inne i huset så länge det finns i trädgården. Det kan bero på att jag har läst för många inredningsbloggar. Man vill ju inte komma efter alla andra. Förra helgen var jag hemma hos min granne Anya och tittade på hennes badrum och hennes nymålade kök och vardagsrum och direkt känner jag för att måla om hemma. Det verkar som om alla ska vara intresserade av heminredning och/eller matlagning nuförtiden. Är man bra på båda så vinner man. (Sen ska man ha fina naglar, nyslingat hår och gå på gym också)

Hur som haver så började jag lite försiktigt med en rosa pion. Jag hade ångest när jag knipsade av den. Måste skärpa mig om jag ska kunna plocka in blommor hela sommaren.

Grillfest

Anders med sin 3 liters vodka som han köpt i Bordershop. Ingenting man bär med sig i en plastpåse i nävarna direkt. Undrar om vi någonsin kommer att dricka ur den? Känns som om man i så fall måste ha en pump monterad för den kommer att vara alldeles för otymplig att hälla ur.

Anette och Paul. Det ser ut som om det var dåligt väder men det var det inte. Vi satt ute till tolv och grillade och jag fick fart på en brasa i min eldkorg till min stora glädje! Paul har bantat hur mycket som helst. Han visade en före-efter-under tiden bantningsserie bestående av tre foton som var väldigt fascinerande. Jag kommer inte ihåg att han var så stor fast att det inte var så längesen. Den finns tydligen på Facebook för er som har det. (Jag är väl den enda och nu känns det som att jag snart blir tvungen att skaffa det)

Världens finaste

Jag är så glad för Anders, han är världens finaste!

Nu har vi grejat i trädgården, satt upp solskydd, plockat ogräs och klippt gräset. Om man är riktigt ihärdig med ogräset fram till midsommar kan man sen luta sig tillbaka och... och ... göra vadå? Jag vet inte. Jag känner mig så sysslolös att jag funderar på att måla om hemma. Eller göra ett gästrum i ödehuset. Något måste jag ta mig för nu när skolan är slut och mitt jobb verkar ryka. Nu ska jag göra lasagne till Kalle och Niklas och sen ska jag förklara om bankkonton och bankkort för dem, det verkar rörigt.

Siestafestivalen

Igår åkte vi till Siestafestivalen i Hässleholm. Det var en rätt mysig festival på något sätt, jag vet inte vad det är för något på området annars men man fick lite tivolikänsla. Det fanns massa hus här och där och asfalterade snirkliga gångar blandat med gräsmattor. Sen hade de belyst alla träd i olika färger underifrån så att de ser spöklika ut och alla vet väl vid det här laget att jag gillar trädgårdsbelysning :P

De hade ett konstigt gästlistesystem som innebar att man fick gå runt hela området för att komma till en liten ängslig husvagn där det satt en trött tonåring som inte visste något. Eller hon visste att hon inte hade någon lista utan att artisterna själva fick komma ut och hämta sina gäster. Eftersom detta kan ta tid så hade de ställt en väntsoffa utanför husvagnen. Verkar enklare att trycka upp en gästlista och dela ut än att släpa dit en soffa men vad vet jag...

Ostiga planscher hade de på toaletten! Någon hade ändå bemödat sig om att måla toaletten men sen hade de krönt det hela med att sätta upp affischer med motiv typ varg som ylar mot månen. Dylika motiv är för övrigt det vanligaste t-shirtmotivet för män 40+ i Trelleborg. Jag fattar inte ens var de köper dem.

Anders, Kalle och Niklas kollade på Meshuggah men jag tittade på Håkan Hellström istället. Jag och 10 000 dansande människor i randiga tröjor och sjömansmössor. Och visst sjunger han falskt och svajigt, och visst är han bättre på hemmaplan (mocklo de som ska se honom på Slottsskogsvallen) men ändå får han fem i betyg i alla recensioner och man läser saker som att "man får gå tillbaka till Nya Testamentet för att hitta liknande mirakel". Det är liksom ingen idé att försöka förklara men nåt har han ju som gör att man kan gå från eufori till gråt och tillbaka igen på fem minuter.

Fil kand

Fil kand Jenny Hermansson kan jag titulera mig själv nu. Igår hade vi opponering på våra fältarbeten och vi fick väldigt bra kritik. Läraren sade till mig efteråt att vårt arbete var "väl strukturerat, välskrivet och mycket roligt att läsa med tydlig anknytning mellan empiri och analys". Jag är ett uppsatsproffs. När arbetet blev godkänt så fick jag 15 högskolepoäng till så nu kan jag ta ut en fil kand examen. Jag har t o m 7,5 poäng över.

Nästa vecka ska jag börja söka jobb.