Siestafestivalen

Igår åkte vi till Siestafestivalen i Hässleholm. Det var en rätt mysig festival på något sätt, jag vet inte vad det är för något på området annars men man fick lite tivolikänsla. Det fanns massa hus här och där och asfalterade snirkliga gångar blandat med gräsmattor. Sen hade de belyst alla träd i olika färger underifrån så att de ser spöklika ut och alla vet väl vid det här laget att jag gillar trädgårdsbelysning :P

De hade ett konstigt gästlistesystem som innebar att man fick gå runt hela området för att komma till en liten ängslig husvagn där det satt en trött tonåring som inte visste något. Eller hon visste att hon inte hade någon lista utan att artisterna själva fick komma ut och hämta sina gäster. Eftersom detta kan ta tid så hade de ställt en väntsoffa utanför husvagnen. Verkar enklare att trycka upp en gästlista och dela ut än att släpa dit en soffa men vad vet jag...

Ostiga planscher hade de på toaletten! Någon hade ändå bemödat sig om att måla toaletten men sen hade de krönt det hela med att sätta upp affischer med motiv typ varg som ylar mot månen. Dylika motiv är för övrigt det vanligaste t-shirtmotivet för män 40+ i Trelleborg. Jag fattar inte ens var de köper dem.

Anders, Kalle och Niklas kollade på Meshuggah men jag tittade på Håkan Hellström istället. Jag och 10 000 dansande människor i randiga tröjor och sjömansmössor. Och visst sjunger han falskt och svajigt, och visst är han bättre på hemmaplan (mocklo de som ska se honom på Slottsskogsvallen) men ändå får han fem i betyg i alla recensioner och man läser saker som att "man får gå tillbaka till Nya Testamentet för att hitta liknande mirakel". Det är liksom ingen idé att försöka förklara men nåt har han ju som gör att man kan gå från eufori till gråt och tillbaka igen på fem minuter.