Terapiarbetet

Jag fick ett korsstygnsbroderi av min kompis Pia när jag var nyopererad. Det skulle vara som en form av terapiarbete och för någon vecka sedan blev det klart. :) Man ska nog inte titta på baksidan av det bara om man är syslöjdslärarinna.
Jag har fortfarande en falukorv på magen, och nej, det är inte roligt även om man är söt förövrigt som jag har fått kommentarer om. För två månader sen hade jag ingen valk och nu har jag = inte roligt även om man är söt och nästan 40.
Ikväll ska jag jobba men innan dess ska jag åka till Vevvis och rida. Det är alltså för första gången sedan april eller något och då red jag bara igång honom i tre veckor, så senast jag red på riktigt det var i januari. Jag har fått ett igångsättningsschema och jag förstår att veterinären tycker att jag borde sätta igång honom ute, men jag vågar inte. Han kommer att vara full av energi nu och rida runt i åkerkanten med biltrafiken bredvid verkar mycket läskigt även om det kanske vore bäst för Vevvis. :-( Kanske att jag vågar om någon vecka men jag tror inte det. Att rida ut här är otäckt nästan, bara öppna fält, skördetröskor, inte en enda backe och trafik överallt. Jag saknar Änggårdsbergen i Göteborg.