Operation imorgon

Imorgon ska jag operereras. Jag ska ta bort flera muskelknutor som sitter på livmodern. Den största är som en apelsin och tar så stor plats så att urinblåsan är som en ballong som man klämmer på mitten. Idag åkte jag och Anders till Kvinnokliniken i Malmö för att ha massa möten och prover. Allt finns i en ny byggnad på UMAS som det heter, och den är fin och fräsch och ser nästan lyxig ut, som ett privatsjukhus. Det är så att man tror att Carl Troillius ska titta fram när som helst. Jag var tvungen att gå på toaletten redan i foajén, innan vi ens hade kommit upp på rätt avdelning. Sen fick vi sitta i väntrum 1 och vänta och vänta. En undersköterska kom och jag fick sitta på en säng i korridoren medan hon lämnade massa papper till mig, och jag fick svara på frågor. Längd, vikt, sjukdomar eventuella mediciner. Hon stack mig i fingret också, tog HB- eller HG-prov, vet inte vilket, men hon verkade nöjd med resultatet. Hon var extremt darrhänt och höll på att vispa ut alla nålar och bomullstussar som hon hade på brickan. Jag fick instruktioner i hur jag ska desinficera mig själv, massa olika svampar och medel.

Sen kom läkaren och ropade in mig. Jag var tvungen att gå på toaletten igen, jag vågade inte göra en gynekologundersökning utan att kissa först. Min läkare var kanske född -84 och såg ut som Carolina Klüft typ. Carolina Klüft berättade lite om operationen, det blir ett buksnitt och sen plockar de ut myomen, eller muskelknutorna, och sen syr de ihop mig igen. Hon ska göra operationen tillsammans med en annan läkare som jag har träffat förut, en stor ryss. Jag måste stanna på sjukhuset i flera dagar efteråt, hon trodde till helgen eller till och med måndag, men det beror på hur man känner sig och hur allt går. Jag frågade om de kunde fotografera myomen när de tagit ut dem. Hon antecknade detta, hoppas att de gör det, helst på en silverbricka med en tändsticksask bredvid så man förstår hur stora de var. Allra helst hade jag kanske velat ha med dem hem i en spritburk, men de ska på analys. Det är extremt ovanligt att de är elakartade dock.

Carolina upplyste mig om att jag nog ska opereras imorgon eftermiddag och jag får inte äta något efter kl 24 ikväll. Hur sjutton ska jag klara det? Jag som brukar vakna av att jag är hungrig. Dessutom måste jag ta blodförtunnande sprutor i magen efteråt. Ärret kommer inte synas om jag har vanliga kläder, har jag en liten trekantsbikini så kommer det att synas sade Carolina, men det har jag aldrig så det är nog lugnt.

Efter Carolina fick vi gå till avdelning 71 för provtagning. Den kändes som Stampgatans passexpedition från förr i tiden. Ett överfullt väntrum med de mest konstiga patienter, och dörrar med nummer 1 till 8 samt nummer 11, utan att det fanns en 9 och 10, och en könummerskylt som blinkade och pep frenetiskt. Jag hamnade i rum 4 där Hassan skulle ta blodprov på mig. Han började allt med att bli sur för att jag hade EMLA-kräm på handen som den snälla sköterskan på KK hade gett mig för att jag är rädd för blodprov. När han stack verkade det dock inte vara några problem trots EMLA, även om det tog fem minuter att fylla ett rör. Hassan tyckte jag hade väldigt smala och tunna och svåra ådror. Jag tyckte synd om honom som fick sitta i det lilla rummet hela dagarna och bara ta blodprov, det måste vara trist. Anders blev knäsvag och kallsvettig så han var tvungen att gå ut från rummet. När jag var klar gick jag på toaletten igen!

Sen åt Anders och jag kinabuffé. Mmmmm Crispy Chicken säger jag bara. Vi hade tid för samtal med narkosläkaren 13.40 så vi hade lite tid att fördriva. När vi var tillbaka på KK efter några timmar fick vi träffa narkosläkaren som hade gröna kläder på sig. Det har de tydligen när de har med operation att göra, är de vårdpersonal har de vita. Han var finlandssvensk och uttalade anestesi lite lustigt. Under samtalet ville han att jag skulle böja huvudet framåt och bakåt samt gapa så stort jag kunde. Tydligen ville han se att de kunde få ner en slag i halsen för att tömma magsäcken innan operationen. Nu höll Anders på att svimma igen, han är för gullig. Tur att han hade en svettålig pikétröja på sig. Jag frågade narkosläkaren om de kunde sätta in urinkateter när jag var sövd och det verkade gå bra. Jag vill helst slippa vara vaken! Detta mötet var i alla fall det sista för dagen och vi fick åka hem. Så imorgon blir det operation. Jag känner mig lugn. Jag är bara orolig för att jag inte får äta på hela dagen och lite orolig för Verv och att Nicolas ska ligga ensam i hallen hela lördagen och söndagen när Anders inte heller är hemma.

Nu ska jag åka till ridskolan och jobba. De har massa nya söta hästar, en B-ponny skäck som heter Siv som har vita ögon, en liten fux som heter Herkules och en pytteliten B-ponny som heter Johan som ser ut som en mini-Alec, vilket alla från Stall Helenedal vet hur det ser ut. Sen har de en jättefin fux som är halvsyster till Verv som heter Do Vina. Mer om det någon annan gång.