Större än jag? Större än mig?

Ja, vad heter det egentligen? Detta har Anders och jag diskuterat många gånger. Jag säger mig och han säger jag. Han är bergsäker på att han har rätt och att han har rätt beror på att man ska tänka sig ett är efter jag som har fallit bort dvs Han är större än jag (är). En förklaring som haltar tycker jag, varför ska man tänka dit ord som inte är med i meningen? Nu ska jag läsa svenska på universitetet och har en bok med hårda fakta.

Båda är rätt. Att just detta orsakar så många diskussioner beror på att vi alla har en inbyggd grammatik i oss. Det får vi när vi lär oss prata som barn. Sedan lär sig vissa att det heter större än jag. De som har lärt sig detta tycker det är väldigt obehagligt när andra följer sin inbyggda grammatik och säger större än mig. Det är obehagligt just för att de har tvingats att lära sig att det är fel (Språkriktighetsboken, 2005).

Annars är vi aldrig oense om något och det beror på att Anders är så klok! Han lyssnar alltid och försöker förstå hellre än att få rätt.