Glad hästtjej

 På julafton rider vi kadrilj kl 9 på morgonen i det stallet där jag har min häst. Jag har aldrig varit med innan för vi har inte varit hemma på julafton. Men i år hade jag anmält mig och Anders åkte med. Det var fullt med folk i stallet, vi var 14 ekipage som skulle rida.
Kolla så glad jag är när jag borstar Vevvis svans. Så glad är man om man är en riktig hästtjej och en favorithäst äntligen är frisk och ska få vara med på kadrilj!

 Det var tävlingsklädsel som gällde, kavaj, vitt schabrak och lindor.

 Jag och Vevvis efter kadriljen. Jag fick lite dåligt samvete för kadriljen höll på så länge och jag oroade mig för hans ben.
Det är Anders som har tagit bilderna och det är väl också därför jag är så glad. Han följer med mig tidigt på morgonen utan att knota för att stå i ett kallt ridhus och kolla när jag rider i konstiga formationer...

Alla deltagarna, jag står näst längst till höger. Ni kan se hur mycket det ångar från hästarna, både från kropparna och näsborrarna.
Att ha häst måste vara ett av de bästa intressen man kan ägna sig åt. Det är både en sport och ett socialt umgänge samtidigt. Sen får jag för mig att hästtjejer är lite tuffare än andra, lite mer skinn på näsan och inga latmaskar.

Finaste Vevvis :o)

Idag var jag på återbesök med Vevvis. Jag var ganska nervös innan. Jag har tyckt att han känns bra när jag rider, glad och jämn, inga konstigheter. Men man vet ju aldrig, jag var orolig för att de skulle hitta något litet som var på gång på böjprove,t och säga att jag måste trappa ner och bara promenadrida. Som vanligt tog det jättelång tid och jag fick rida runt i det lilla ridtältet i fyrtio minuter innan veterinären kom. Men han såg fin ut, jag fick beröm för att han hade musklat nacken och sen tyckte hon att han såg spjuveraktig ut, och det har hon ju rätt i. Sen var det böjprov. Första benet gick bra, ingen reaktion, jag hörde det själv när jag sprang på gången. Veterinären frågade om han hade fått smärtstillande men han har bara fått kärlek! När hon böjt andra frambenet och jag hörde hans jämna travsteg när jag sprang med honom så fick jag en stor klump i halsen, för jag förstod att han var frisk. En sån där klump som man får när någon har klarat något, som någon som vinner en medalj i OS och står på prispallen och man vet hur de har kämpat, precis en sån klump fick jag. Jag var tvungen att vända mig mot Vevvis och liksom titta på honom i närbild, så att jag bara såg hans fuxfärgade hals och ingenting annat, jag kunde inte titta på veterinären, inte på min stallkompis som var med, och inte på alla hästaffischerna på väggarna, jag kunde bara titta på Verv och då förstod jag äntligen. Då gick det liksom in, att det var ett år sedan han blev halt och över ett halvår sedan han opererades, och flera månader sedan min operation också, att han hade så dålig prognos och hur tunn han var i somras och hur olycklig han såg ut. Men nu är han 584 kg tung, massa muskler på långa smala ben och blank fuxpäls och det kändes bara så bra!

Nu avgörs det

På fredag ska jag på återbesök med Vevven. Nu gäller det... hoppas hoppas att han är bra! Jag tror att han är det men jag kan ju inte veta säkert. Han hade dålig prognos att bli helt bra efter operationen i maj. Kanske det har varit bra att jag har tagit det så lugnt och haft en sådan lång igångsättning. För vad gör jag utan Vevven? Nicolas är gammal och han kommer inte att vara med mig så länge till. Jag klarar inte av att bli av med båda mina kompisar. Bara jag tänker på det får jag klump i halsen.
Nu är det i alla fall bara en vecka kvar till Anders kommer hem. Han har varit borta sedan slutet av oktober med bara något mindre avbrott. Allt är mycket roligare när vi är tillsammans.
Annars är det mesta som vanligt, min skola är faktiskt rätt så svårt och krävande nuförtiden, ingen promenad i parken direkt. Jag är på säsong 7 av Desperate Housewives och Lynette är min nya förebild. Kalle och Niklas måste undra varför de måste göra massa sysslor hemma nuförtiden, det vet inget om min inspirationskälla. Anders brukar å andra sidan säga att han önskar att han vore mer som Judge Judy.

Pizza i Svedala

Jag kände mig inte riktigt bekväm med att ha min blogg på Facebook så jag har tagit bort den funktionen nu. Vet inte varför, och det hade nästan varit ämne för en uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap. Varför kan jag blogga här men inte låta det hamna på Facebook? Tror det har att göra med att de som läser på bloggen har aktivt valt att läsa här medan de på Facebook bara får det vare sig de vill eller ej.... Och hjälp vilka uppdateringar folk gör på Facebook, det trodde jag aldrig. Många är intressanta också, de skriver alltid roligt (Coca-Cola) alternativt mer tänkvärt (Rockmountain). Får koda lite här ifall folk inte vill bli outade på min blogg. Däremot kan jag inte förstå folk som skriver privata kärleksmeddelanden till varandra på sina walls... Eller de som skriver typ "men fan vad folk är körda" och sen inte säger vad det gäller....eller de som uppdaterar tio gånger om dagen om vad deras bebisar gör...eller skickar jobbiga kedjebrev som spelar på ens dåliga samvete.
Nu har jag, Kalle och Niklas varit i Svedala och ätit pizza med Stefan. Han är pilot och ska flyga från Köpenhamn imorgon så han övernattar här i Anderslöv. Han underhöll Kalle och Niklas (och mig i ärlighetens namn) med en hel del snuskskämt samt berättelser om hur det var när han hade skolkonsert med Benareby Brass Boys i högstadiet. Niklas ska ha vårkonsert i skolan och han kan inte säga nej tycker han om han ska få bästa betyg. Däremot verkar han inte lika noga på att jag ska komma och titta. Sen körde vi hem och nu är det full storm. Igen.

Favoriträtter

Om jag bara fick välja tre maträtter att äta hela hösten igenom så skulle jag välja 1. Gulaschsoppa med crème fraiche och knäckebröd 2. Ratatouille med entrecôte (som för övrigt inte uttalas angtrökååå som folk verkar tro) 3. Bakad potatis med ost-crème fraiche-röra. Men nu är det vinter och snart jul och allting och jag funderar på att åka till IKEA och äta Kock-Tinas julbord för 99 kr. Sirapsfläsk låter gott. Måste bara hitta mitt IKEA Family-kort först.
Jag har varit dålig på att uppdatera på sista tiden. Anders har varit hemma i sex dagar och då har han haft min fulla uppmärksamhet. Nu har han åkt igen tyvärr! Andra saker som har hänt är att jag drack mig full på Old Invalid Portvin och Glögg i lördags och hade en av mina topp-3 värsta bakfyllor någonsin.
Jag går en ny kurs nu som heter Comparative Methods som verkar mycket givande. Jag har trängt mig in i en grupp med en irländsk och en dansk tjej vilket jag är nöjd med. Kursen ska examineras med massa grupparbeten och workshops och det fanns många i klassen som jag inte ville hamna med. :P
Och mina bästa vänner för tillfället heter Bree, Lynette, Gabrielle och Susan.

Idag kom församlingsbladet i brevlådan och det stod om när Anders och Jens spelade i Anderslövs kyrka. Det var så fint och stämningsfullt!
Annars sitter jag hemma och försöker skriva färdigt min essä. Anders kommer hem imorgon och då vill jag inte sitta med skolarbete så det vore bra om jag kunde göra färdigt.
Sen har jag surfat på svampguiden för Nicolas åt en halv svamp ute på gräsmattan och jag är orolig att den är giftig. Men än så länge verkar det lugnt.
Och sen har jag fått ett stipendium idag för mina studier på Lunds Universitet. :-)

Bye bye fullkorn

Anders har hälsonoja och gillar bara brun träig fullkornspasta så när han är borta njuter jag, Kalle och Niklas av 2-minuters snabbmakaroner. Fast vi kokar dem i sex minuter så de blir alldeles lösa, sen smör och svartpeppar på. När man rör i kastrullen ska det låta schwipp schwipp, då vet man att de är perfekta!

Lussete!

 Anders är på turné och jag saknar honom! Under tiden är Nicolas herren i huset, Kalle och Niklas får ursäkta, men det är så 25 cm hög 12 kg tung skotsk terrier ser det. Trädgården måste övervakas förstås...

 ... och disken måste fördiskas så att vi kan spara energi genom att använda sparprogrammet på diskmaskinen. Förståndigt.

Jag tycker alltid att julen kommer så plötsligt på så jag mjukstartade lite genom att åka på julmarknad på Svaneholms Slott i lördags. Jag köpte mitt absoluta favoritte, Lussete! Det är det godaste te jag vet, köp det om ni får tag på det. Saffran, pomerans och chili. Mmm. Jag köpte en jättegod julost också från ett gårdsmejeri här i närheten, och lakritsrot så att jag kan göra lakritsglass på nyår.

Bajskorv?

Nu har jag varit i Wien och hälsat på Anders på turnén. Den här skylten från tunnelbanan fångade min uppmärksamhet. För det första är hunden skitful. Hur tänkte Art Directorn? Det ser nästan mer ut som en människa än en hund.
Sen funderade jag en stund på varför det stod "Bajskorv" under skylten. Men ni som kan tyska kanske förstår direkt.

 Vi gjorde lite sightseeing första dagen och råkade gå mot de erotiska kvarteren istället för "Museum Quarter" som var vår ursprungliga plan. Men "Das Gaykino der stadt" kan vara minst lika intressant som att gå och titta på gamla Klimt-målningar tyckte Anders i alla fall.

 Olivia och jag stod på scenen och tittade på gigget. En österrikisk vakt gjorde massa teckenspråk mot mig av typen "jag skär av mig halsen" och sen pekade han upp mot Gud. Joacim hävdar att jag hade lutat mig mot dessa knappar och tänt ljuset över publiken men han har fel.

 Trots alla Beisskorbar så fick Anders en släng av rabies.

Olivia hade övat in en ny fotomin.

Hickstead :´-(

Vad hände? Du var ju världens bästa. OS-guld och på toppen av din karriär.
http://www.expressen.se/sport/ridsport/1.2614283/varldskand-hast-dog-mitt-under-tavling

Mina egna små hovskägg snart ett minne blott

Idag har jag varit och gjort en behandling mot onönskad hårväxt på benen. IPL, Intensivt pulserande ljus eller något sånt hette den. Precis som på ansiktsbehandlingar hade terapeuten vit labbrock, det ser förtroendeingivande ut. Hon hade också förstorade läppar. Det såg ganska extremt ut. Hon frågade mig massa frågor men jag kunde inte riktigt höra eller svara för jag kunde bara tänka på hennes läppar hela tiden typ "hur känns det när du pratar?", "ångrar du dig, de är ju väldigt stora", eller "det ser ut som något, en stor kudde eller en molusk i ansiktet".
Jag fick lägga mig på en säng och fick ögonbindel eftersom ljuset är så starkt. Jättemunnen tog någon kall gelé på benen och sen en höll hon en stav mot benet. Den var varm och sen stack det till. Inte farligt alls, som ett litet nålstick. Jättemunnen flyttade den sen över hela benen. Vissa tycker tydligen att det gör så ont att de inte klarar av det.
Behandlingen fungerar så att pigmentet i hårstrået leder ner ljuset i hårsäcken som dödas. Om två veckor kommer håret att falla av. Efter tio veckor ska jag göra om det för att ta bort ännu fler hårstrån.
Jag fick beröm av jättemunnen för att jag hade ljus hy och mycket mörka hårstrån, tydligen optimalt för denna formen av behandling. Det är första gången mina benhår har varit något att vara stolt över.
Minnesanteckning till mig själv: Nästa gång ska jag göra iordning mina fötter innan så jag slipper skämmas över mina hälar som ser ut som gamla torra ostkanter och det avskavda nagellack som numera bara var små prickar på naglarna.

Hammerfallkonsert

Anders har åkt på turné nu och ska vara borta i flera veckor. Men jag träffade honom i Göteborg i fredags när jag var där. Hammerfall spelade på kvällen och en del av mina kompisar kom dit. Framförallt var mina föräldrar på plats på läktaren, och det var deras första hårdrockskonsert. Anders hade skrämt upp dem ordentligt innan genom att  fråga om de inte ville komma på eftermiddagen istället. Min mamma undrade också om man måste ha svarta kläder och det måste man inte, men öronproppar är bra. Det var kul i alla fall och jag gick inte hem förrän turnébussen åkte och Anders och jag var tvungna att skiljas åt.:´(

 Mia och Olivia i helt rätt uniformer. Svart ska det vara när det är metal, precis som min mamma visste. Vi skrattade rätt mycket under kvällen som det brukar bli.

På söndagen åkte jag med Tina och tittade på hennes häst Rubin. Han hade verkligen blivit stor, jag var ju med i somras när hon köpte honom och då såg han fortfarande mer ut som ett föl. Nu hade han blivit en riktig häst, men han har såklart en bit kvar innan han kommer upp i Vevvens storlek! Rubins Champion heter han iallafall och är e: Ludwigs Champion. Jag blev nästan sugen på att ha unghäst igen, samtidigt är det skönt att han en nioåring som kan det mesta. (Det är extremt svårt att fotografera hästar, jag tog säkert 20 bilder och det här här den enda där han såg någorlunda vettig ut)

Zumbabyxorna

Jag fick precis ett sms från min syster Emilie: "Idag såg jag en kvinna på t-banan med ett par grällt limegröna Cargobrallor med neonrosa snoddar lite här och där. Uppdaterade Fristads tänkte jag men nix det var ZUMBAbyxor, har dina ZUMBAvänner också sådana?".
Och JA det har de. Jag tycker inte det ser klokt ut men ändå får jag för mig att jag också behöver sådana för att se maximalt cool ut på passet. Om inte annat så kanske det drar fokus från mitt knallröda ansikte.

HF i Köpenhamn

 Mustaschkampen? Igår åkte jag, Kalle, Niklas och Oscar till Amager Bio i Köpenhamn för att kolla på Hammerfall. Här är jag och brorsan. Han blev väldigt fascinerad av den rejäla mustaschen han fick till på bilden och försökte skylla på kameran. Han hade rakat sig imorse påstod han. Det kanske beror på min kamera, Tina har klagat på samma sak, hon drabbades också hårt av mustasch på en bild vid ett tillfälle.

 Niklas blev småsur när jag sade att han skulle till skolan imorgon och det var dags att åka hem. :)

Anders i dimman... det är ändå inget mot den dimma det var på hemvägen. Halvvägs till Svedala, hela vägen genom Ugglarp och hem var maxhastigheten 40. Kalle såg rådjur på vägen och tyckte det var Silent Hill-stämning. Vi var hemma 1.20 och upptäckte då att Nicolas hade roat sig själv med att äta upp en halv kartong med Pedigree Dentastix. Det låg kartongsmulor överallt. Han lär inte få tandsten på ett bra tag. Sen vaknade jag mitt i natten av att han låg och åt fler Dentastix. Han hade tydligen gömt några i sin korg.

Masterprogrammet

Det verkar som om jag får gå masterprogrammet iallafall. Trots att jag inte har tagit ut min examen. Nu har jag visserligen skickat in pappren men med deras handläggningstid så får jag inte examen förrän om ett par veckor. Den som examinerade min kandidatuppsats och studierektorn på institutionen har varit i kontakt med antagningen och sagt att jag var en "så duktig student" att jag borde få gå. :) Jag är stolt, tänk om mina gamla lärare från grundskolan hade hört det. (Jag hade typ 2,8 när jag gick ut gymnasiet).

I fredags åkte vi till Göteborg för att gå på inflyttningsfest hos O o O. Oscar och Olivia heter de, men om man skriver OoO så blir det nästan som en snygg logga. De bor i Härryda, det betyder taxegräns enligt Västtrafik och det betyder också att bussarna har höga konstiga nummer. Vi fick byta i Landvetter Centrum som var närapå helt kolsvart, dvs mycket dåligt ljussatt, från Express Röd till buss 611, som sedan körde längst med motorvägen på en slingrig mörk väg tills vi var framme. Men det gick rätt smidigt. Bussens ändstation var tydligen Rävland, det låter gulligt. Massa ängar och små rävar som skuttar omkring alltså. :-)
Anders som har IOGT- känningar hade dåligt samvete nästa dag för mängden dricka han hade fått i sig. Jag hade dåligt samvete för de tre påsarna med ostbollar jag mumsade i mig för att sedan runda av med sisådär en halv burk Matador-mix... Jag fattar inte varför jag inte kan ta bara en näve och sedan vara nöjd.

 På lördagen var vi och hämtade Anders trumset i Kungsbacka hos ett par som har pudeluppfödning. De hade sju hundar tror jag. Toy-, dvärg- och mellanpudel är tydligen samma ras, endast höjden avgör, det visste inte jag. En mellanpudeltik kan alltså få toypudelvalpar. "Hundtjejen" verkar väldigt hundintresserad och undrade varför jag hade skotte. Hon tyckte de hade lite korta ben för vissa viktiga hunduppgifter och när jag sade att de har stor integritet och det är inte en hund som ständigt sitter och tittar på dig och väntar på nästa kommando, såg hon ännu mer frågande ut. Men visst går det att kela med sin skotte! Titta på bilden ovanför, det är Anders och Nicolas på ruta ett.

 Sekunden senare slår det över och skottis går inte ens att fotografera utan att det blir suddigt. Han vältrar och rullar sig. Kela på skottevis. Jag får ångest när jag tänker på att han är 12 år nu och att han inte kommer att vara med mig så länge till.

Ingen masterkurs?!

Katastrof. För att jag ska få fortsätta läsa på mastersprogrammet i samhällsvetenskap måste jag ha tagit ut min kandidatexamen! Jag har inte gjort det. Det är ju bara ett papper liksom, som ett diplom. Nästa delkurs börjar om en vecka och jag får säkert inte ut min kandidatexamen innan dess för det tar fyra till sex veckor enligt examensavdelningen. Hoppas hoppas att det löser sig. Jag har alla kurser, alla poäng och har skrivit mitt examensarbete, det bästa på institutionen dessutom. Jag ska ringa dem imorgon och höra vad de säger. Det är den där irriterande antagningsavdelningen som sätter stopp.. Jag har lite panik för detta.
Sen har jag ångest för att Anders ska åka snart och vara borta så himla länge... jag tittar på turnéplanen och det är den ena staden efter den andra... Osnabrück, Filderstadt, Berlin, Prag, Wien, Hamburg, Oslo.... det bara fortsätter och fortsätter. Jag kommer att sakna honom så mycket!

Kopieprogrammen

Nu finns det flera stycken tv-program som har en nästan exakt motsvarighet i en annan kanal. Jag tänker på exempelvis "4 stjärnors middag" och "Halv åtta hos mig" eller "True talent" och "The voice". Igår kollade jag på Uppdrag Gransknings kopieprogram "Sanning och konsekvens" där Robert Aschberg är programledare. Båda programmen visas exakt samtidigt, hade de inte fått större publik med olika tider undrar jag. Då kunde man se båda. Iallafall så handlade Sanning och konsekvens om Jehovas vittnen och vad avhoppare får utstå. Programmet kändes väldigt tunt, det kom inte fram något nytt direkt. De flesta vet att JV är en sekt och att man blir förskjuten om man hoppar av, och att de inte tar emot blodtransfusion. Det var i och för sig synd om tjejen som trädde fram i programmet men förutom det så tycker jag Uppdrag Granskning är mycket bättre. Igår handlade det om mannen bakom Hudikteatern som tydligen tjänat enormt mycket pengar och fått många priser för sina insatser medan skådespelarna fått några hundralappar var. I fortsättningen kommer jag nog titta på Uppdrag Granskning men nästa vecka ska jag se Sanning och konsekvens för då handlar det om oseriösa hästhandlare.

Zumba toning

Idag var första gången jag tränade sen min operation. Jag hade anmält mig till Zumba toning som är som vanlig Zumba fast att man har vad de kallar Toning sticks i händerna. Någon sorts marrackas som man ska skaka i takt med de latinamerikanska rytmerna... tyvärr fanns det inga sticks till mig så jag fick ha tråkiga enkilos gummihantlar istället. Jag känner mig redan lite ofräck jämfört med de andra, och nu fick jag inga neonfärgade sticks ens en gång. Dessutom var jag tio cm längre än alla andra. När jag tittade i spegeln, spegelen på skånska, såg jag ut som en jättekvinna i urtvättad t-shirt som hela tiden åkte upp och visade magen och jag var nära att dänga i mina grannar med mina gummihantlar hela tiden. Stället vi tränar på är nybyggt och fräscht men salen kändes liten för mig. Som om det inte vore nog med att vara en koloss i sammanhanget så svettas jag mycket mer än alla andra och blir tomatröd i ansiktet. Vilket inte lägger sig förrän efter två timmar. De andra ser helt opåverkade ut efteråt, de bara flåsar lite extra.

Tatueringar

Alla verkar vara tatuerade nuförtiden. Jag är glad att jag inte har någon och jag är glad att inte Anders har en heller. Han har levt så många tatueringstrender så han skulle kunna ha både en örn, en indianfjäder och en tribal på armen om jag hade haft otur. Tur att han är smittorädd.
Jag ser många otroligt fula tatueringar. Det är konstiga vinklar och fula propotioner. Om man inte hade femma i bild i skolan ska man inte bli tatuerare. Folk har helt klart kollat för mycket på Miami Ink och tycker det verkar vara ett yrke för coola typer men MAN MÅSTE KUNNA TECKNA. (Samtidigt erkänner jag att jag har sett några fina tatueringar också, men jag tror att jag tycker 70 procent är fula).
Jag fick tips om en blogg idag, riktigt rolig, bara misslyckade tatueringar:
http://ugliesttattoos.failblog.org/

Undrar hur många procent som ångrar sina tatueringar? Som om de hade kunnat vakna nästa dag utan tatueringar hade velat göra det.

Livemusik i Anderslövs kyrka

Igår var det tacksägelsegudstjänst i Anderslövs kyrka. Anders och hans bror spelade fyra visor från deras pappas skiva Jazz på svenska. Det var så fint. Jag har ett ljudklipp men det ska inte spridas eftersom de är perfektionister och fortfarande inte hundra nöjda. Men vi som lyssnade tyckte det var väldigt bra!

Hobnob

När jag gick i gymnasiet och kanske några år efteråt var jag galen i några engelska kex som hette Hobnobs Cream Vanilla. Tipset fick jag från min ponnykompis Anneli och turligt nog så hade de ett stort urval av Hobnobs på min lokala butik ICA Toppen på Kungsladugårdsgatan i Majorna. ICA Botten brukade Pia kalla den, men det är en annan historia. Iallafall så har jag inte tänkt på Hobnobs på väldigt länge. Inte förrän förra veckan när jag fikade hos min engelska granne Anya, och hon hade två sorters Hobnobs hemma. Hobnobs Ginger och Hobnobs Chocolate. Båda var försvinnande goda och nu tänker jag på Hobnobs hela tiden. Tydligen ska de finnas på City Gross. (Gross som för engelsktalande betyder motbjudande). Ikväll är det jag som kör till City Gross efter jobbet och gör processen kort med deras avdelning för engelska kex.

Nya sadelkammaren

De har renoverat sadelkammaren i stallet. Titta så fint det blev! Kristallkrona i taket, stengolv, sadelhängare med lås till alla och snickrad sadelbock. Nu tror jag att vi kommer att få städregler a la stall Helenedal som har de mest omfattande städregler jag har varit med om. Värre än Stockholms slott förmodligen.

 Mitt nya skåp. Jag har knappt flyttat in något än för jag tycker mina saker är för smutsiga, de måste tvättas först. Men som ni ser är skåpet stort och rymligt, tränshängare på dörren och spöhängare på andra dörren. Det luktar ny IKEA-möbel.

Gången med skåp. Från fönstret har man utsikt över åkrarna eller eogrrrarrrna som de säger här. En typisk skånsk vy.

Här är mitt gamla skitskåp som var en rutten garderob full med spindelväv. Det var jämt stökigt i mitt skåp också, i nya fina sadelkammaren ska det alltid vara ordning. :)

Bitter bonde söker fru?

Jag fick tips av min kompis som tittar på Bonde söker fru om en av deltagarnas hemsida. Deltagaren har tävlat inom hoppning i många år. Vi trodde nästan att hans sida var hackad eller att det var någon form av märkligt skämt. Han verkar bitter och mycket irriterad på allt och alla.

Läs exempelvis under Funderingar / Faaaan blir så trött eller under Självklara tips

 http://www.stallnystrom.com/index.html

Light copper och taliban

Nu har jag precis varit hemma hos Anya och Martin och fikat i deras trädgård. Jag fick jättegoda brownies som jag var säker på att Martin hade bakat. Han har nämligen korsstygnsbroderat deras soffkuddar så det verkade troligt.
Martin gillar hattar och visade sitt nyförvärv. En stickad talibanmössa komplett med skägg och mustasch, allt i ett. Som extra funktion kan man dessutom knäppa loss mustaschen så att den kan fästas på perfekt höjd. Jag ser fram emot när Martin bär denna mössa när han vintertid shoppar grönsaker på marknaden i Rosengård.

I förmiddags var jag hos frisören. Nu har jag Light Copper. Om jag hade sett mig själv på stan så hade jag tyckt att det var en fin färg men jag har inte vant mig riktigt än. Och jag är nervös för vad Anders ska tycka :-)

Tona håret

Jag är så trött på att slinga håret, jag har hållt på med det nu i decennier. Jag var och klippte mig för någon vecka sen och då sade jag till frisören att jag funderade på att låta min naturliga hårfärg växa ut (jag har redan 15 cm utväxtrand) men då sade hon att "det blir nog väldigt grått och trist, jag vet precis vilken hårfärg du skulle ha". Så imorgon ska jag bli Light Copper eller Strawberry Blonde. Intressant. Lite orolig är jag för att jag ska ångra mig men då får jag väl lägga i slingorna igen.

Terapiarbetet

Jag fick ett korsstygnsbroderi av min kompis Pia när jag var nyopererad. Det skulle vara som en form av terapiarbete och för någon vecka sedan blev det klart. :) Man ska nog inte titta på baksidan av det bara om man är syslöjdslärarinna.
Jag har fortfarande en falukorv på magen, och nej, det är inte roligt även om man är söt förövrigt som jag har fått kommentarer om. För två månader sen hade jag ingen valk och nu har jag = inte roligt även om man är söt och nästan 40.
Ikväll ska jag jobba men innan dess ska jag åka till Vevvis och rida. Det är alltså för första gången sedan april eller något och då red jag bara igång honom i tre veckor, så senast jag red på riktigt det var i januari. Jag har fått ett igångsättningsschema och jag förstår att veterinären tycker att jag borde sätta igång honom ute, men jag vågar inte. Han kommer att vara full av energi nu och rida runt i åkerkanten med biltrafiken bredvid verkar mycket läskigt även om det kanske vore bäst för Vevvis. :-( Kanske att jag vågar om någon vecka men jag tror inte det. Att rida ut här är otäckt nästan, bara öppna fält, skördetröskor, inte en enda backe och trafik överallt. Jag saknar Änggårdsbergen i Göteborg.

Falu

Jag är inte alls nöjd med mitt ärr efter operationen. Det ser ut som en falukorv på bikinilinjen. :´-(
Jag hade platt mage innan, nu är den ful och svullen och jag oroar mig för att det aldrig ska försvinna. Ska jag ha en valk resten av livet?

Jättepaketet ;-)

 Anders fick ett jättestort paket häromdagen som täckte hela hallen. Nicolas var försiktigt nyfiken kan man väl säga.

 Paketet innehöll en kontrabas, så nu har Anders en egen och kan öva massor. Jag hör honom ofta från pianorummet, lite mysigt.

Nicolas gamla IKEA-råttor har fått en ny uppgift. De dämpar vargtoner vilket tydligen är något slags oönskat biljud som kan uppstå.

Nu ska jag till Vevvis och sen ska jag till KB i Malmö på konsert.

Ödehuset

"C" undrade hur Ödehuset ser ut från utsidan. Så här! Man ser bara en liten bit på bilden dock.

Keramikrummet

Vi brukar ha vår studiecirkel hos min granne Pia och nu ska hon flytta. Så Anders hjälper mig att göra ett keramikrum i vårt ödehus på tomten. Jag börjar bli som alla andra här på Söderslätt. Här har var och varannan människa, eller kvinna i alla fall, någon form av konststudio och de är löst organiserade i olika konstnätverk. 

Vi har precis börjat fixa så det är lite att göra.

 I söndags rev vi ner innertaket, eller mest Anders. Ett jobb som passar honom perfekt. Han gillar att gå loss med kofot och råstyrka. Mellan innertaket och golvet på ovanvåningen ligger det massa skräp, vass, halm, spån, damm och även en bit från kakelugnen som har funnits i rummet men som tyvärr är borta nu.

 Vi hittade två stämpar på Blocket, så igår var vi i Lund och köpte dem. Måste stämpa upp innan jag vågar använda rummet, man vill ju inte ha ovanvåningen i huvudet. Ni ser "grannrummet" på bilden också, det ska jag låta vara som det är med den gamla tapeten och innertaket kvar.

Innertaket borta! Tyvärr blir det stora glipor mellan taket och väggen men igår satte vi igen dem med gipsskivor. Nu måste vi mura igen en av de gamla dörrarna och sen är det bara att måla allt så är det klart! Typ :)

Äntligen EM-guld!!!

I vilken sport då undrar ni kanske och går in på Aftonbladets eller Expressens sportsida. Ja, det kan man verkligen undra när det inte står något förrän långt långt långt ner efter AIK, Brynäs, Arsenal och allt annat som det rapporteras om. Ändå gäller det Sveriges andra största sport till antalet utövare... större än golf, tennis och ishockey.
Rolf-Göran Bengtsson på Ninja la Silla har nämligen tagit EM-guld i hoppning! Det är första gången någonsin som en ryttare från Sverige vinner guld. HURRA!

Min föreläsning

Nu läser jag MKV på avancerad nivå. Vi är bara sju i gruppen mot tidigare 25 så det är lite annorlunda. Upplägget är annorlunda också, vi har 15 böcker att läsa och man ska läsa en i veckan. Sen turas vi om att hålla en föreläsning och diskussion om böckerna. Jag var först ut igår och jag hade läst en bok som heter "Cosmopolitanism - ethics in a world of strangers" av en forskare som heter Anthony Appiah. Detta sättet att plugga passar mig perfekt, jag önskar att vi hade haft liknande system från högstadiet i alla fall för jag orkar inte med vanlig undervisning när folk ska sitta och först lyssna och sen har de hundra frågor.
Annars börjar jag misströsta lite om mitt ärr på magen. Det är fortfarande svullet och jag kan absolut inte ha jeans på mig. Hoppas min mage blir som vanligt någon gång igen... :´(
Usch nu råkade jag precis se en bröstförminskning på TV. De tar ut en ny bröstvårta med hjälp av ett kakmått! Alltså ett runt pepparkaksmått. URK.

Ny granne

Min granne ska tyvärr flytta. Idag är det visning på hennes hus, jag kommer att sitta klistrad mot fönstret och titta vad det är för typer som kommer på visningen. Jag vill inte att det ska flytta in några tråkiga.

Sen ska jag gå till ICA och hämta paket med kursböcker. På onsdag nästa vecka ska jag ha föreläsning samt diskussion i två timmar om Anthony Appiahs bok "Cosmopolitanism". Bäst att börja läsa med andra ord.

Mer Anders

Mycket Anders nu. Från dagens Expressen:

http://www.expressen.se/1.2551488

Nu ska vi börja titta på Stargate. Vi har alltid en tv-serie som vi ser och vi har precis sett klart Sopranos och sen Jericho. Vi brukar båda säga att den bästa vi har sett är Star Trek Deep Space 9, men det kanske bara var för att det var under en speciell tid. Eller ska man kanske se Sverige piska San Marino i fotboll?

Anders på nyhetsmorgon

Här kan ni se Anders och Jens från Nyhetsmorgon imorse:

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon

Anders

Om ni är som jag och inte kan få nog av Anders så kan ni se honom på TV både på söndag och måndag. På söndag med Hammerfall i programmet Moreus i Mora och på måndag morgon spelar han och hans bror Jens i TV4 morgon. Anders spelar ståbas. :)

Läs artikeln från dagens tidning:

http://www.trelleborgsallehanda.se/kultur-och-nojen/article1537945/Hardrocksbroder-hyllar-pappa-Jan.html

Hög midja från och med nu

Jag känner mig ledsen. Jag har tagit bort plåstret på min mage idag och det ser inte fint ut. Ärret är 25 cm långt och det har blivit som ett veck på ärret så magen hänger över. Jag har alltid haft platt mage innan. Det känns som om jag aldrig kommer att kunna ha snygga jeans igen. Numera kommer jag att få köpa med hög midja på ICA Maxi. Jag skiter i att det är modernt med hög midja, jag ser inte klok ut i det eftersom jag har stor rumpa, det blir ett jättepäron. :´-(

Det kanske låter ytligt men det känns faktiskt sorgligt, det är ju inte så att jag har gått upp i vikt, jag var bara tvungen att opereras och så blir man mycket fulare än innan. Orättvist.

Damernas detektivbyrå

Anders har åkt till Rumänien idag och jag är fortfarande trött och har lite svårt att gå. Men jag känner mig mycket bättre, och jag har inte ont, trots att jag inte har tagit några värktabletter alls. Imorgon känner jag mig nog redo för att ta en fika med Anya, hon bor bara tio meter bort.

Tiden går långsamt när man bara ligger hemma. Idag har jag i alla fall sett Damernas detektivbyrå på TV, den var ganska rolig och jag drack massa Rooibos-te. Sen har jag ätit upp en hel påse Läkerol Giants Salvi, men det var i medicinskt syfte. De är nämligen laxerande och det ska vara bra att ha fart på magen. :)

Jag låg på kvinnokliniken på UMAS som det heter, och det var jättefint! Det kan inte vara äldre än tio år typ, allt var fräscht och modernt. Man låg två och två i rummen och alla rum hade balkong. Det var som att vara på spa nästan. Dock var maten helt fruktansvärd. Jag trodde att de gjorde maten i något storkök på sjukhuset, men de får tydligen maten i platskartonger från något ställe i Sala och värmer upp den i mikro. Familjen Dafgårds minst goda rätt är tio gånger godare än något jag åt där. Första dagen var det kött- och grönsakssoppa och den smakade ingenting. Andra målet var överkokta makaroner med smaklös köttfärs och sedan fick jag tre tunna torra falukorvsskivor med en liten kladd pulvermos som varit fruset och ärtor till det. Och jag är ändå inte kräsen, jag är en sån som kan tycka att IKEA har goda köttbullar.

Operationen

Nu har jag gjort själva operationen. Anders körde mig till sjukhuset på morgonen, vi var tvungna att vara där kvart över sex på morgonen trots att jag troligen inte skulle opereras förrän på eftermiddagen. Jag fick byta om till lång vit rock, nättrosor och sjukhusstrumpor och sedan fick jag ligga i sängen och vänta. Sängen var på vårdavdelningen, alltså där jag skulle sova efter operationen också. Jag var superhungrig och det blev snabbt ganska tråkigt. Varenda gång det kom en sjuksyster så frågade jag när jag skulle få opereras men det visste de aldrig. I samma rum bakom ett skynke låg en kvinna som hade opererats dagen innan. Hon ojjade sig väldigt mycket och verkade ha mycket ont. De var inne hos henne hela tiden och pratade om hennes blodvärde. De sade till henne att de ville ge henne blod, men hon vägrade så hon fick massor av tabletter istället. Senare försökte de få henne att sätta sig upp men hon vägrade det med. Det var rätt jobbigt att höra henne stöna och jag undrade så klart om jag skulle må lika dåligt nästa dag. Ojjande kvinnan fick frukost vid tio, som hon inte ville ha, men jag tyckte det doftade fantastiskt. Nyrostade mackor med marmelad och lingondricka fick hon. Mmmmmm. Jag är jämt superhungrig på morgonen. Ojjande kvinnan åt litegrann och sjuksystrarna applåderade. Men en kvart senare spydde hon upp allting igen. "Bluäääääck bluääääck blörk" lät det från andra sidan skynket. Samtidigt kom en syster och gav mig förberedande tabletter, pre-op kallade de det, så jag antog att det skulle bli min tur snart.

På de här timmarna hann jag läsa igenom hela skvallertidningshögen som låg på vårt rum. Kanske 30 skvallertidningar.

Efter en halvtimme kom de och hämtade mig, jag hann precis messa Anders att det var min tur, sen körde de iväg mig. Det kändes konstigt att bli ivägkörd liggandes i sin säng när det ännu inte var något fel på mig. Jag fick hoppa över till en annan säng och sen in i operationsrummet. Där fanns det massor av maskiner och kanske sex-sju sjuksköterskor samt finlandssvenske narkosläkaren. De satte på mig klisterlappar, en pulsmätare på fingret, tog blodtrycket igen samt stack i fingret. Sen fick jag en venflon i handen, det var det jag var mest nervös för nästan. Jag frågade om de inte kunde sätta katetern när jag sov och det lovade de att göra. Skönt. Jag skulle få en venflo till i handen, men den lovade de också att sätta när jag sov. Det är svårt att sticka mig för jag har så tunna ådror tydligen så det blir alltid krångel.

Det var en stor sjuksköterska med blonderat hår som var boss förstod jag. Hon sade till de andra vad de skulle göra. Hon skojade mycket och sade att jag hade väldigt låg vilopuls, alltså var jag inte det minsta nervös och jag fick beröm. Hon sprutade in massa saker i handen, ibland kändes det obehagligt och ibland ingenting. Samtidigt fick jag en syrgasmask som en sjuksköterska som var ny på jobbet höll fast över ansiktet. Den blåste hela tiden bredvid så jag fick massa luft i vänster öga. Sen kände jag hur något spred sig på underarmen längst med ådrorna upp i kroppen.

Sen vaknade jag. Jag kommer inte ihåg så mycket av uppvaket. Jag minns att jag klagade på att jag hade ont, och då fick jag medel i venflon igen. Morfin antar jag. Jag kommer också ihåg att jag läste en lapp på väggen "Apparaten har instruktioner på Arabiska, Bulgariska, Spanska, Tyska och Portugisiska". Jag tänkte att det var konstiga språk, varför har de valt just dem? Sen när jag vaknade några timmar senare stod det helt andra saker, ingenting om några språk. Skumt.

Jag frågade sjuksystrarna om det fanns några bilder och de hade foton som var istoppade i plastfickan vid fotänden. Jag fick titta. Herregud, de två första bilderna visade min livmoder, som såg ut som en jätteknölig Barbapappa. Helt förstorad och missbildad. Den tredje bilden visade myomen som de hade plockat bort, de såg ut som hemgjorda köttbullar. Tolv stycken hade de tagit bort. Inte konstigt att jag har haft ont i magen, jättemycket mensproblem och jämt varit kissenödig. Bilden finns längre ner i inlägget, men titta inte om ni är känsliga.

Nu känner jag mig så trött och snurrig. Orkar inte skriva mer nu, måste gå och lägga mig under min nya filt som jag fått från Vickan och vila lite.

Operation imorgon

Imorgon ska jag operereras. Jag ska ta bort flera muskelknutor som sitter på livmodern. Den största är som en apelsin och tar så stor plats så att urinblåsan är som en ballong som man klämmer på mitten. Idag åkte jag och Anders till Kvinnokliniken i Malmö för att ha massa möten och prover. Allt finns i en ny byggnad på UMAS som det heter, och den är fin och fräsch och ser nästan lyxig ut, som ett privatsjukhus. Det är så att man tror att Carl Troillius ska titta fram när som helst. Jag var tvungen att gå på toaletten redan i foajén, innan vi ens hade kommit upp på rätt avdelning. Sen fick vi sitta i väntrum 1 och vänta och vänta. En undersköterska kom och jag fick sitta på en säng i korridoren medan hon lämnade massa papper till mig, och jag fick svara på frågor. Längd, vikt, sjukdomar eventuella mediciner. Hon stack mig i fingret också, tog HB- eller HG-prov, vet inte vilket, men hon verkade nöjd med resultatet. Hon var extremt darrhänt och höll på att vispa ut alla nålar och bomullstussar som hon hade på brickan. Jag fick instruktioner i hur jag ska desinficera mig själv, massa olika svampar och medel.

Sen kom läkaren och ropade in mig. Jag var tvungen att gå på toaletten igen, jag vågade inte göra en gynekologundersökning utan att kissa först. Min läkare var kanske född -84 och såg ut som Carolina Klüft typ. Carolina Klüft berättade lite om operationen, det blir ett buksnitt och sen plockar de ut myomen, eller muskelknutorna, och sen syr de ihop mig igen. Hon ska göra operationen tillsammans med en annan läkare som jag har träffat förut, en stor ryss. Jag måste stanna på sjukhuset i flera dagar efteråt, hon trodde till helgen eller till och med måndag, men det beror på hur man känner sig och hur allt går. Jag frågade om de kunde fotografera myomen när de tagit ut dem. Hon antecknade detta, hoppas att de gör det, helst på en silverbricka med en tändsticksask bredvid så man förstår hur stora de var. Allra helst hade jag kanske velat ha med dem hem i en spritburk, men de ska på analys. Det är extremt ovanligt att de är elakartade dock.

Carolina upplyste mig om att jag nog ska opereras imorgon eftermiddag och jag får inte äta något efter kl 24 ikväll. Hur sjutton ska jag klara det? Jag som brukar vakna av att jag är hungrig. Dessutom måste jag ta blodförtunnande sprutor i magen efteråt. Ärret kommer inte synas om jag har vanliga kläder, har jag en liten trekantsbikini så kommer det att synas sade Carolina, men det har jag aldrig så det är nog lugnt.

Efter Carolina fick vi gå till avdelning 71 för provtagning. Den kändes som Stampgatans passexpedition från förr i tiden. Ett överfullt väntrum med de mest konstiga patienter, och dörrar med nummer 1 till 8 samt nummer 11, utan att det fanns en 9 och 10, och en könummerskylt som blinkade och pep frenetiskt. Jag hamnade i rum 4 där Hassan skulle ta blodprov på mig. Han började allt med att bli sur för att jag hade EMLA-kräm på handen som den snälla sköterskan på KK hade gett mig för att jag är rädd för blodprov. När han stack verkade det dock inte vara några problem trots EMLA, även om det tog fem minuter att fylla ett rör. Hassan tyckte jag hade väldigt smala och tunna och svåra ådror. Jag tyckte synd om honom som fick sitta i det lilla rummet hela dagarna och bara ta blodprov, det måste vara trist. Anders blev knäsvag och kallsvettig så han var tvungen att gå ut från rummet. När jag var klar gick jag på toaletten igen!

Sen åt Anders och jag kinabuffé. Mmmmm Crispy Chicken säger jag bara. Vi hade tid för samtal med narkosläkaren 13.40 så vi hade lite tid att fördriva. När vi var tillbaka på KK efter några timmar fick vi träffa narkosläkaren som hade gröna kläder på sig. Det har de tydligen när de har med operation att göra, är de vårdpersonal har de vita. Han var finlandssvensk och uttalade anestesi lite lustigt. Under samtalet ville han att jag skulle böja huvudet framåt och bakåt samt gapa så stort jag kunde. Tydligen ville han se att de kunde få ner en slag i halsen för att tömma magsäcken innan operationen. Nu höll Anders på att svimma igen, han är för gullig. Tur att han hade en svettålig pikétröja på sig. Jag frågade narkosläkaren om de kunde sätta in urinkateter när jag var sövd och det verkade gå bra. Jag vill helst slippa vara vaken! Detta mötet var i alla fall det sista för dagen och vi fick åka hem. Så imorgon blir det operation. Jag känner mig lugn. Jag är bara orolig för att jag inte får äta på hela dagen och lite orolig för Verv och att Nicolas ska ligga ensam i hallen hela lördagen och söndagen när Anders inte heller är hemma.

Nu ska jag åka till ridskolan och jobba. De har massa nya söta hästar, en B-ponny skäck som heter Siv som har vita ögon, en liten fux som heter Herkules och en pytteliten B-ponny som heter Johan som ser ut som en mini-Alec, vilket alla från Stall Helenedal vet hur det ser ut. Sen har de en jättefin fux som är halvsyster till Verv som heter Do Vina. Mer om det någon annan gång.

Anderslövs marknad

Igår var marknad i byn. Det som är kul med Anderslövs marknad är att många privatpersoner passar på att ha loppisar utanför sina hus samtidigt, man träffar alla man känner, och om man vill kan man göra en fältstudie över alla typer som går att hitta här. Man slipper också det där läskiga kringresande tivolit där ungar varje år klämmer armarna i karusellerna. Det är lite gulligt också med tävlingar som "byns godaste paj", vilket jag ångrar att jag inte ställde upp i, och när lokala ridskolan har ponnyridning i parken bakom Gästis.

För er som inte är på knallemarknad så ofta så kan jag berätta lite vad man egentligen kan köpa där. Det som jag förstår att folk handlar är exempelvis:

1. lokalproducerad honung, både raps och blomster och man får provsmaka först

2. trätofflor, det känns nästan som ett måste att köpa nya trätofflor på Anderslövs marknad. Vad ska man annars ha på fötterna nästa år man går dit?

3. det sedvanliga marknadsgodiset är ju lätt att man blir sugen på när man ser de halvmeterslånga kolaremmarna

4. maglarpsbullen, vilket är vad vi i Göteborg kallar munkar

5. Fem-par-för-hundra-strumporna, man kan aldrig få för många

Vad jag inte kan förstå att folk handlar är:

1. Indiantrummorna med fjädrar som hänger och dinglar under

2. spislock, det finns oftast ett helt stånd med spislock

3. hemslöjd bestående av en träplatta att ha på väggen med något litet kurbitsaktigt måleri och text typ "Egen härd är guld värd", ingraverad med brännpenna

4. KLÄDERNA! De svarta tröjorna med vargmotiv, t-shirtsen med lustig text typ "öl byggde denna vackra kropp", de otroligt fula Ed Hardy-kopiorna, eller varför inte nattlinnen liknande de Vickan och Sophia visar nedan:

Förutom knallemarknaden så brukar det vara framträdanden av lokala förmågor. Kalle och Niklas hade plötsligt en programpunkt som hette "Rockklassiker" klockan tolv på scenen utanför Gästis. De panikrepade några gamla hårdrocksörhängen i fredags.
Här ser vi trumsetsmontering. De tryckte in alla instrumenten i Camryn och sen körde jag dit dem en halvtimme innan.

Glad Kalle. Tror detta är under Judas Priests Breaking the law.

Kalle och Niklas. De hade även sin kompis Mumbis på bas, och Linn heter tjejen som sjöng två låtar.

En av byfånarna stod lugnt och tittade hela konserten igenom iförd en något sliten brun sammetsridhjälm. Man undrar ju varför, men han kanske kom direkt från ponnyridningen.

Göteborgsbesök

Vi har precis varit i Göteborg. Det var så härligt när vi kom hem igår och hallen var nymålad! Undrar om jag ska stryka golvet en gång till?

Det var i alla fall kul att vara på semester i Göteborg. Vi kom fram sent i söndags kväll och då skulle vi lämna Niklas på ett gitarrläger i Hindås någonstans. Sista sträckan på vägen bestod av typ traktorstig i skogen. Det var kolmörkt och höga höga tallar på båda sidorna om bilen. Möte hade absolut inte gått. Det kändes som en berg-och-dalbana. När vägen tog slut var vi framme vid en scoutgård bestående av små röda stugor, och det var så mörkt att vi fick ha ficklampa för att kunna gå dit. Jag hade hetsat upp Niklas i bilen innan med frågor som: "Är du inte pirrig, tänk om det bara är massa spanska gubbar där som pratar jättedålig engelska?. Lägret är väldigt populärt, Niklas var enda svensktalande av kanske 30 deltagare, och några kom ifrån Indien och Sydamerika. De bästa sängplatserna var tagna så Niklas fick sova på loftet där det stod 15 dubbelmadrasser på rad utan golvutrymme mellan. Tydligen slapp han få en sänggranne i alla fall. Flera av de andra deltagarna kom fram till Anders och sade att han var deras favorittrummis osv osv. Det kändes lite jobbigt att köra ifrån Niklas i denna mörka skrämmande miljö bestående av gitarrfreaks i alla åldrar som pratar halvkass engelska, men han har haft det bra tror jag.

Nästa dag tog vi en kvällsfika hos Tina. Hon håller på och sätter panel på huset och nu var två väggar nästan klara. Från ena sidan ser huset ut som ett skärgårdshus a la Marstrand, vit panel, stor träveranda, burspråk och spröjsade fönster. Från andra sidan är huset ett tegelhus a la 60-talet utan utsmyckningar. Hehe, det ska bli intressant att se huset när det är färdigklätt!

Vi var också på Sjöfartsmuséet. Det såg i mångt och mycket ut som när jag var liten, ett rum fyllt med galjonsfigurer, flaskskepp och oljemålningar, och ett rum med "hur levde de ombord" där man kan se uppstoppade gubbar i tyg med läskiga ögon som håller på med makramé. På tredje plan hade de en fartygssimulator som var riktigt bra! Jag blev sjösjuk när jag tittade för länge. Varje simulering tog fyra minuter och Anders väntade spänt på sin tur. När ungen före var klar stegade Anders fram till rodret och då hörde jag en mamma bredvid säga till sin son: "Vänta lite Emil, låt den andra killen göra först." Hehe. Sen fick alla barnen se när Anders körde fartyget rakt in i Stena Danica med full kraft och jag hörde barnen runtomkring: "nej, nej, han kommer att krocka." Men jag undrar väldigt mycket varför Smilet inte ens var nämnd på muséet, jag hade fått för mig att hon fanns där att beskåda uppstoppad, men det kanske är på Naturhistoriska hon finns idag?

Jag var på Röhsska muséet också med min mamma och tittade på coctailklänningar. Efter kulturtantsmuséet nummer 1 åt vi lunch på Babar, supergod Wallenbergare med potatismos. Mycket gott och GI antar jag. :S På tisdag kväll var Anders och jag på Dubliners med Oscar och Olivia. Där kunde jag fascinerat iaktta hur åtta kvinnor i en gemensam grupp arbetade. Och då var det inte servitriserna jag talar om, utan ett knippe prostituerade som jobbade hårt på några av de manliga öldrickarna. En av kunderna döpte Anders till Tore Skogman p g a hans likhet med denne. Han var roligast att iaktta och jag hade gärna velat intervjua honom och fråga honom om hans onsdagsnöje.

Vi hann också med att åka till Härryda och titta på Oscars nya hus samt besöka Joacim som sjunger i Anders band, och få en give-away-påse med merchandise. På torsdag kväll var vi hemma hos Ulrica, Martin och Clara. De bor nästan grannar med mina föräldrar där vi bodde. Ulrica hotade först med att hon endast hade två flaskor vin, vilket inledningsvis verkade erbjuda bekymmer, men hon lyckades rota fram två till i gömmorna så det räckte mer än väl. Linda var också där och berättade om sin resa nr 8 till Rom, och om att min före detta har köpt grannhuset på hennes ö. Hennes ö är alltså Asperö. :-) Vi fick också höra om hur många vändor man får köra med flakmoppe för att få upp ett par pallar med virke och isolering. Martin å sin sida förfasade sig över Pizzeria Mums-mums pengatillägg, vilket verkade bestå i att pizzasalladen helt plötsligt kostade 15 kr när den annars är gratis, för att betala med kort.

På hemvägen stannade vi hos Linda och Stefan. Där fick jag se boden där Linda ska ha kaninuppfödning. Stefan verkade tagen på sängen och frågade mig chockat: "Hur många kaninburar sade du att hon hade uppe i boden?". Jag svarade: "Sju-åtta stycken kanske" varpå Stefan svarade igen: "Kaninburar?". Och precis så är det, Linda ska starta en kaninuppfödning av dvärgvädurar och hon är mycket seriös. Hon ska satsa framför allt på ett bra psyke hos sina kaniner och de kommer att finnas bland annat i färgen blå!

Salmiak-crème

Min syster skickade ett sms med den fantastiska nyheten att företaget som gör Nöt-crème har 50-årsjubileum och därför har beslutat sig för att tillverka Salmiak-crème! Det bara måste ju vara supergott! Vad tror ni andra? Är det någon som vet var det finns att köpa, jag har inte sett det någonstans än.

Förresten tycker jag att påsen är väldigt fin. Retro.

Histatöserna på besök

Vickan brukar komma och besöka mig varje sommar. I år var tredje eller kanske fjärde året hon var på besök och i år hade hon med sig sin kompis Sophia. Vi gjorde olika utflykter som promenad i Ystad, konstutställning i Smygehuk och Gislövs marknad. Roligast var kanske när de fick prov på Trelleborgsdialekten från Vevvis hovslagare. Hon skulle på kräftskiva med andra histatöser och ta reda på hur gammal peogen var.

På lördagen gick vi hem till Paul och Anetta på knytkalas. Vi drack upp allt vin vi hade köpt i Ystad, jag fick gå hem och hämta mer två gånger. Rött, vitt, rosé, allt slank ner. Vi grillade också och åt Sophias favoritchilibearnaise som verkligen var god.

Sen blev det dans i flera timmar till engelsk loungemusik som Vickan ibland försökte bryta med minnesvärda schlagers. På bilden är det fullt påställ i köket, Sophia, Paul, Anders och jag skymtar på bilden.

Måla om

Jag bestämde mig för att måla om hallen. Den är så smutsig och skabbig, full av fingeravtryck, damm, hundhår och kritstreck på väggarna. Det gick inte att tvätta rent. Jag gjorde samma erfarenheter som så många gånger förr när jag ska måla. 1. det är svårt att välja kulör. Det finns på Hornbach 400 kulörer att välja mellan, varav 75 är vita bruten i någon nyans, och inne på Hornbach är det mörkt och färgerna visas på papperslappar av visitkortsstorlek. 2. förberedelserna som att täcka för golvet och maskera med tejp tar typ 60 procent av arbetstiden. Nu har jag målat väggarna till hälften. Vår hall är jobbig, massa trappor och höga väggar med massa skrymslen och vrår. Väggarna blir någon bruten vit nyans som jag trodde var krämfärgad men kanske är nästan vitt, och sen ska jag måla trappräcken och golv också.

Annars är jag hos Vevvis varje dag. Han är tunn och har tappat alla muskler. Han ser ut som om han är 3 år igen. Jag har inte ridit sedan januari. Han får 2 kg krafft varje dag och ändå verkar han ha svårt att hålla hullet.

Anders och jag kollar på Sopranos. I början var det trögt tyckte jag, massa olika karaktärer som såg nästan likadana ut. Jag kunde inte skilja dem åt. Nu är vi på säsong 6 och jag har ångest för att det snart är slut! När vi möter ett problem i vardagen numera så säger Anders till mig: "Vad hade Tony Soprano gjort?". Ingen bra förebild kanske.

Två gånger i veckan går jag på Zumba. Nu har det blivit riktigt kul även om jag har en bit kvar innan jag rör mig som de på tv-shop. Jag önskar att jag kunde gå varannan dag men det finns inte så ofta här ute på bonnlannet.

Oktober-Juli?

1. Igår satte Anders på elementen hemma

2. Idag fick jag åka ut till Vevvis och ta på honom ett täcke. Han frös så han skakade i regnet och blåsten igår. Jag funderade på allvar om jag skulle ha fodrat eller ofodrat täcke.

Vidvinkel-Vevvis

Jag är på betet varje dag och matar Vevvis för att han inte ska bli för smal. Sen får han medicin också. Anders följer med rätt ofta. Häromdagen tog han kort på Vevvis med vidvinkellins.

Elände

Jaha, Amy Winehouse också. Vilken helg. Vad hemskt för alla ungdomar som var med om skottdramat. Repar man sig någonsin efter en sån upplevelse? Förmodligen inte.

Boken

Kolla här, man kan köpa min "bok" på nätet!

http://www.bokus.com/bok/9789172673335/i-evigt-minne-ljust-bevarad/

Skatten

Varje kväll springer Nicolas och hämtar in alla sina tuggben för att gömma om dem. Sen blir han jätteledsen när han inte hittar bra gömställen och springer runt och gnäller. Igår lyckades jag ta kort på honom just när han ska gå in i vardagsrummet för att kolla om det finns något bra gömställe där. Så fort han ser mig så vänder han och springer tillbaka. Han måste tro att jag är supersugen på hans gamla tuggben