Damernas detektivbyrå

Anders har åkt till Rumänien idag och jag är fortfarande trött och har lite svårt att gå. Men jag känner mig mycket bättre, och jag har inte ont, trots att jag inte har tagit några värktabletter alls. Imorgon känner jag mig nog redo för att ta en fika med Anya, hon bor bara tio meter bort.

Tiden går långsamt när man bara ligger hemma. Idag har jag i alla fall sett Damernas detektivbyrå på TV, den var ganska rolig och jag drack massa Rooibos-te. Sen har jag ätit upp en hel påse Läkerol Giants Salvi, men det var i medicinskt syfte. De är nämligen laxerande och det ska vara bra att ha fart på magen. :)

Jag låg på kvinnokliniken på UMAS som det heter, och det var jättefint! Det kan inte vara äldre än tio år typ, allt var fräscht och modernt. Man låg två och två i rummen och alla rum hade balkong. Det var som att vara på spa nästan. Dock var maten helt fruktansvärd. Jag trodde att de gjorde maten i något storkök på sjukhuset, men de får tydligen maten i platskartonger från något ställe i Sala och värmer upp den i mikro. Familjen Dafgårds minst goda rätt är tio gånger godare än något jag åt där. Första dagen var det kött- och grönsakssoppa och den smakade ingenting. Andra målet var överkokta makaroner med smaklös köttfärs och sedan fick jag tre tunna torra falukorvsskivor med en liten kladd pulvermos som varit fruset och ärtor till det. Och jag är ändå inte kräsen, jag är en sån som kan tycka att IKEA har goda köttbullar.

Operationen

Nu har jag gjort själva operationen. Anders körde mig till sjukhuset på morgonen, vi var tvungna att vara där kvart över sex på morgonen trots att jag troligen inte skulle opereras förrän på eftermiddagen. Jag fick byta om till lång vit rock, nättrosor och sjukhusstrumpor och sedan fick jag ligga i sängen och vänta. Sängen var på vårdavdelningen, alltså där jag skulle sova efter operationen också. Jag var superhungrig och det blev snabbt ganska tråkigt. Varenda gång det kom en sjuksyster så frågade jag när jag skulle få opereras men det visste de aldrig. I samma rum bakom ett skynke låg en kvinna som hade opererats dagen innan. Hon ojjade sig väldigt mycket och verkade ha mycket ont. De var inne hos henne hela tiden och pratade om hennes blodvärde. De sade till henne att de ville ge henne blod, men hon vägrade så hon fick massor av tabletter istället. Senare försökte de få henne att sätta sig upp men hon vägrade det med. Det var rätt jobbigt att höra henne stöna och jag undrade så klart om jag skulle må lika dåligt nästa dag. Ojjande kvinnan fick frukost vid tio, som hon inte ville ha, men jag tyckte det doftade fantastiskt. Nyrostade mackor med marmelad och lingondricka fick hon. Mmmmmm. Jag är jämt superhungrig på morgonen. Ojjande kvinnan åt litegrann och sjuksystrarna applåderade. Men en kvart senare spydde hon upp allting igen. "Bluäääääck bluääääck blörk" lät det från andra sidan skynket. Samtidigt kom en syster och gav mig förberedande tabletter, pre-op kallade de det, så jag antog att det skulle bli min tur snart.

På de här timmarna hann jag läsa igenom hela skvallertidningshögen som låg på vårt rum. Kanske 30 skvallertidningar.

Efter en halvtimme kom de och hämtade mig, jag hann precis messa Anders att det var min tur, sen körde de iväg mig. Det kändes konstigt att bli ivägkörd liggandes i sin säng när det ännu inte var något fel på mig. Jag fick hoppa över till en annan säng och sen in i operationsrummet. Där fanns det massor av maskiner och kanske sex-sju sjuksköterskor samt finlandssvenske narkosläkaren. De satte på mig klisterlappar, en pulsmätare på fingret, tog blodtrycket igen samt stack i fingret. Sen fick jag en venflon i handen, det var det jag var mest nervös för nästan. Jag frågade om de inte kunde sätta katetern när jag sov och det lovade de att göra. Skönt. Jag skulle få en venflo till i handen, men den lovade de också att sätta när jag sov. Det är svårt att sticka mig för jag har så tunna ådror tydligen så det blir alltid krångel.

Det var en stor sjuksköterska med blonderat hår som var boss förstod jag. Hon sade till de andra vad de skulle göra. Hon skojade mycket och sade att jag hade väldigt låg vilopuls, alltså var jag inte det minsta nervös och jag fick beröm. Hon sprutade in massa saker i handen, ibland kändes det obehagligt och ibland ingenting. Samtidigt fick jag en syrgasmask som en sjuksköterska som var ny på jobbet höll fast över ansiktet. Den blåste hela tiden bredvid så jag fick massa luft i vänster öga. Sen kände jag hur något spred sig på underarmen längst med ådrorna upp i kroppen.

Sen vaknade jag. Jag kommer inte ihåg så mycket av uppvaket. Jag minns att jag klagade på att jag hade ont, och då fick jag medel i venflon igen. Morfin antar jag. Jag kommer också ihåg att jag läste en lapp på väggen "Apparaten har instruktioner på Arabiska, Bulgariska, Spanska, Tyska och Portugisiska". Jag tänkte att det var konstiga språk, varför har de valt just dem? Sen när jag vaknade några timmar senare stod det helt andra saker, ingenting om några språk. Skumt.

Jag frågade sjuksystrarna om det fanns några bilder och de hade foton som var istoppade i plastfickan vid fotänden. Jag fick titta. Herregud, de två första bilderna visade min livmoder, som såg ut som en jätteknölig Barbapappa. Helt förstorad och missbildad. Den tredje bilden visade myomen som de hade plockat bort, de såg ut som hemgjorda köttbullar. Tolv stycken hade de tagit bort. Inte konstigt att jag har haft ont i magen, jättemycket mensproblem och jämt varit kissenödig. Bilden finns längre ner i inlägget, men titta inte om ni är känsliga.

Nu känner jag mig så trött och snurrig. Orkar inte skriva mer nu, måste gå och lägga mig under min nya filt som jag fått från Vickan och vila lite.

Operation imorgon

Imorgon ska jag operereras. Jag ska ta bort flera muskelknutor som sitter på livmodern. Den största är som en apelsin och tar så stor plats så att urinblåsan är som en ballong som man klämmer på mitten. Idag åkte jag och Anders till Kvinnokliniken i Malmö för att ha massa möten och prover. Allt finns i en ny byggnad på UMAS som det heter, och den är fin och fräsch och ser nästan lyxig ut, som ett privatsjukhus. Det är så att man tror att Carl Troillius ska titta fram när som helst. Jag var tvungen att gå på toaletten redan i foajén, innan vi ens hade kommit upp på rätt avdelning. Sen fick vi sitta i väntrum 1 och vänta och vänta. En undersköterska kom och jag fick sitta på en säng i korridoren medan hon lämnade massa papper till mig, och jag fick svara på frågor. Längd, vikt, sjukdomar eventuella mediciner. Hon stack mig i fingret också, tog HB- eller HG-prov, vet inte vilket, men hon verkade nöjd med resultatet. Hon var extremt darrhänt och höll på att vispa ut alla nålar och bomullstussar som hon hade på brickan. Jag fick instruktioner i hur jag ska desinficera mig själv, massa olika svampar och medel.

Sen kom läkaren och ropade in mig. Jag var tvungen att gå på toaletten igen, jag vågade inte göra en gynekologundersökning utan att kissa först. Min läkare var kanske född -84 och såg ut som Carolina Klüft typ. Carolina Klüft berättade lite om operationen, det blir ett buksnitt och sen plockar de ut myomen, eller muskelknutorna, och sen syr de ihop mig igen. Hon ska göra operationen tillsammans med en annan läkare som jag har träffat förut, en stor ryss. Jag måste stanna på sjukhuset i flera dagar efteråt, hon trodde till helgen eller till och med måndag, men det beror på hur man känner sig och hur allt går. Jag frågade om de kunde fotografera myomen när de tagit ut dem. Hon antecknade detta, hoppas att de gör det, helst på en silverbricka med en tändsticksask bredvid så man förstår hur stora de var. Allra helst hade jag kanske velat ha med dem hem i en spritburk, men de ska på analys. Det är extremt ovanligt att de är elakartade dock.

Carolina upplyste mig om att jag nog ska opereras imorgon eftermiddag och jag får inte äta något efter kl 24 ikväll. Hur sjutton ska jag klara det? Jag som brukar vakna av att jag är hungrig. Dessutom måste jag ta blodförtunnande sprutor i magen efteråt. Ärret kommer inte synas om jag har vanliga kläder, har jag en liten trekantsbikini så kommer det att synas sade Carolina, men det har jag aldrig så det är nog lugnt.

Efter Carolina fick vi gå till avdelning 71 för provtagning. Den kändes som Stampgatans passexpedition från förr i tiden. Ett överfullt väntrum med de mest konstiga patienter, och dörrar med nummer 1 till 8 samt nummer 11, utan att det fanns en 9 och 10, och en könummerskylt som blinkade och pep frenetiskt. Jag hamnade i rum 4 där Hassan skulle ta blodprov på mig. Han började allt med att bli sur för att jag hade EMLA-kräm på handen som den snälla sköterskan på KK hade gett mig för att jag är rädd för blodprov. När han stack verkade det dock inte vara några problem trots EMLA, även om det tog fem minuter att fylla ett rör. Hassan tyckte jag hade väldigt smala och tunna och svåra ådror. Jag tyckte synd om honom som fick sitta i det lilla rummet hela dagarna och bara ta blodprov, det måste vara trist. Anders blev knäsvag och kallsvettig så han var tvungen att gå ut från rummet. När jag var klar gick jag på toaletten igen!

Sen åt Anders och jag kinabuffé. Mmmmm Crispy Chicken säger jag bara. Vi hade tid för samtal med narkosläkaren 13.40 så vi hade lite tid att fördriva. När vi var tillbaka på KK efter några timmar fick vi träffa narkosläkaren som hade gröna kläder på sig. Det har de tydligen när de har med operation att göra, är de vårdpersonal har de vita. Han var finlandssvensk och uttalade anestesi lite lustigt. Under samtalet ville han att jag skulle böja huvudet framåt och bakåt samt gapa så stort jag kunde. Tydligen ville han se att de kunde få ner en slag i halsen för att tömma magsäcken innan operationen. Nu höll Anders på att svimma igen, han är för gullig. Tur att han hade en svettålig pikétröja på sig. Jag frågade narkosläkaren om de kunde sätta in urinkateter när jag var sövd och det verkade gå bra. Jag vill helst slippa vara vaken! Detta mötet var i alla fall det sista för dagen och vi fick åka hem. Så imorgon blir det operation. Jag känner mig lugn. Jag är bara orolig för att jag inte får äta på hela dagen och lite orolig för Verv och att Nicolas ska ligga ensam i hallen hela lördagen och söndagen när Anders inte heller är hemma.

Nu ska jag åka till ridskolan och jobba. De har massa nya söta hästar, en B-ponny skäck som heter Siv som har vita ögon, en liten fux som heter Herkules och en pytteliten B-ponny som heter Johan som ser ut som en mini-Alec, vilket alla från Stall Helenedal vet hur det ser ut. Sen har de en jättefin fux som är halvsyster till Verv som heter Do Vina. Mer om det någon annan gång.

Anderslövs marknad

Igår var marknad i byn. Det som är kul med Anderslövs marknad är att många privatpersoner passar på att ha loppisar utanför sina hus samtidigt, man träffar alla man känner, och om man vill kan man göra en fältstudie över alla typer som går att hitta här. Man slipper också det där läskiga kringresande tivolit där ungar varje år klämmer armarna i karusellerna. Det är lite gulligt också med tävlingar som "byns godaste paj", vilket jag ångrar att jag inte ställde upp i, och när lokala ridskolan har ponnyridning i parken bakom Gästis.

För er som inte är på knallemarknad så ofta så kan jag berätta lite vad man egentligen kan köpa där. Det som jag förstår att folk handlar är exempelvis:

1. lokalproducerad honung, både raps och blomster och man får provsmaka först

2. trätofflor, det känns nästan som ett måste att köpa nya trätofflor på Anderslövs marknad. Vad ska man annars ha på fötterna nästa år man går dit?

3. det sedvanliga marknadsgodiset är ju lätt att man blir sugen på när man ser de halvmeterslånga kolaremmarna

4. maglarpsbullen, vilket är vad vi i Göteborg kallar munkar

5. Fem-par-för-hundra-strumporna, man kan aldrig få för många

Vad jag inte kan förstå att folk handlar är:

1. Indiantrummorna med fjädrar som hänger och dinglar under

2. spislock, det finns oftast ett helt stånd med spislock

3. hemslöjd bestående av en träplatta att ha på väggen med något litet kurbitsaktigt måleri och text typ "Egen härd är guld värd", ingraverad med brännpenna

4. KLÄDERNA! De svarta tröjorna med vargmotiv, t-shirtsen med lustig text typ "öl byggde denna vackra kropp", de otroligt fula Ed Hardy-kopiorna, eller varför inte nattlinnen liknande de Vickan och Sophia visar nedan:

Förutom knallemarknaden så brukar det vara framträdanden av lokala förmågor. Kalle och Niklas hade plötsligt en programpunkt som hette "Rockklassiker" klockan tolv på scenen utanför Gästis. De panikrepade några gamla hårdrocksörhängen i fredags.
Här ser vi trumsetsmontering. De tryckte in alla instrumenten i Camryn och sen körde jag dit dem en halvtimme innan.

Glad Kalle. Tror detta är under Judas Priests Breaking the law.

Kalle och Niklas. De hade även sin kompis Mumbis på bas, och Linn heter tjejen som sjöng två låtar.

En av byfånarna stod lugnt och tittade hela konserten igenom iförd en något sliten brun sammetsridhjälm. Man undrar ju varför, men han kanske kom direkt från ponnyridningen.

Göteborgsbesök

Vi har precis varit i Göteborg. Det var så härligt när vi kom hem igår och hallen var nymålad! Undrar om jag ska stryka golvet en gång till?

Det var i alla fall kul att vara på semester i Göteborg. Vi kom fram sent i söndags kväll och då skulle vi lämna Niklas på ett gitarrläger i Hindås någonstans. Sista sträckan på vägen bestod av typ traktorstig i skogen. Det var kolmörkt och höga höga tallar på båda sidorna om bilen. Möte hade absolut inte gått. Det kändes som en berg-och-dalbana. När vägen tog slut var vi framme vid en scoutgård bestående av små röda stugor, och det var så mörkt att vi fick ha ficklampa för att kunna gå dit. Jag hade hetsat upp Niklas i bilen innan med frågor som: "Är du inte pirrig, tänk om det bara är massa spanska gubbar där som pratar jättedålig engelska?. Lägret är väldigt populärt, Niklas var enda svensktalande av kanske 30 deltagare, och några kom ifrån Indien och Sydamerika. De bästa sängplatserna var tagna så Niklas fick sova på loftet där det stod 15 dubbelmadrasser på rad utan golvutrymme mellan. Tydligen slapp han få en sänggranne i alla fall. Flera av de andra deltagarna kom fram till Anders och sade att han var deras favorittrummis osv osv. Det kändes lite jobbigt att köra ifrån Niklas i denna mörka skrämmande miljö bestående av gitarrfreaks i alla åldrar som pratar halvkass engelska, men han har haft det bra tror jag.

Nästa dag tog vi en kvällsfika hos Tina. Hon håller på och sätter panel på huset och nu var två väggar nästan klara. Från ena sidan ser huset ut som ett skärgårdshus a la Marstrand, vit panel, stor träveranda, burspråk och spröjsade fönster. Från andra sidan är huset ett tegelhus a la 60-talet utan utsmyckningar. Hehe, det ska bli intressant att se huset när det är färdigklätt!

Vi var också på Sjöfartsmuséet. Det såg i mångt och mycket ut som när jag var liten, ett rum fyllt med galjonsfigurer, flaskskepp och oljemålningar, och ett rum med "hur levde de ombord" där man kan se uppstoppade gubbar i tyg med läskiga ögon som håller på med makramé. På tredje plan hade de en fartygssimulator som var riktigt bra! Jag blev sjösjuk när jag tittade för länge. Varje simulering tog fyra minuter och Anders väntade spänt på sin tur. När ungen före var klar stegade Anders fram till rodret och då hörde jag en mamma bredvid säga till sin son: "Vänta lite Emil, låt den andra killen göra först." Hehe. Sen fick alla barnen se när Anders körde fartyget rakt in i Stena Danica med full kraft och jag hörde barnen runtomkring: "nej, nej, han kommer att krocka." Men jag undrar väldigt mycket varför Smilet inte ens var nämnd på muséet, jag hade fått för mig att hon fanns där att beskåda uppstoppad, men det kanske är på Naturhistoriska hon finns idag?

Jag var på Röhsska muséet också med min mamma och tittade på coctailklänningar. Efter kulturtantsmuséet nummer 1 åt vi lunch på Babar, supergod Wallenbergare med potatismos. Mycket gott och GI antar jag. :S På tisdag kväll var Anders och jag på Dubliners med Oscar och Olivia. Där kunde jag fascinerat iaktta hur åtta kvinnor i en gemensam grupp arbetade. Och då var det inte servitriserna jag talar om, utan ett knippe prostituerade som jobbade hårt på några av de manliga öldrickarna. En av kunderna döpte Anders till Tore Skogman p g a hans likhet med denne. Han var roligast att iaktta och jag hade gärna velat intervjua honom och fråga honom om hans onsdagsnöje.

Vi hann också med att åka till Härryda och titta på Oscars nya hus samt besöka Joacim som sjunger i Anders band, och få en give-away-påse med merchandise. På torsdag kväll var vi hemma hos Ulrica, Martin och Clara. De bor nästan grannar med mina föräldrar där vi bodde. Ulrica hotade först med att hon endast hade två flaskor vin, vilket inledningsvis verkade erbjuda bekymmer, men hon lyckades rota fram två till i gömmorna så det räckte mer än väl. Linda var också där och berättade om sin resa nr 8 till Rom, och om att min före detta har köpt grannhuset på hennes ö. Hennes ö är alltså Asperö. :-) Vi fick också höra om hur många vändor man får köra med flakmoppe för att få upp ett par pallar med virke och isolering. Martin å sin sida förfasade sig över Pizzeria Mums-mums pengatillägg, vilket verkade bestå i att pizzasalladen helt plötsligt kostade 15 kr när den annars är gratis, för att betala med kort.

På hemvägen stannade vi hos Linda och Stefan. Där fick jag se boden där Linda ska ha kaninuppfödning. Stefan verkade tagen på sängen och frågade mig chockat: "Hur många kaninburar sade du att hon hade uppe i boden?". Jag svarade: "Sju-åtta stycken kanske" varpå Stefan svarade igen: "Kaninburar?". Och precis så är det, Linda ska starta en kaninuppfödning av dvärgvädurar och hon är mycket seriös. Hon ska satsa framför allt på ett bra psyke hos sina kaniner och de kommer att finnas bland annat i färgen blå!

Salmiak-crème

Min syster skickade ett sms med den fantastiska nyheten att företaget som gör Nöt-crème har 50-årsjubileum och därför har beslutat sig för att tillverka Salmiak-crème! Det bara måste ju vara supergott! Vad tror ni andra? Är det någon som vet var det finns att köpa, jag har inte sett det någonstans än.

Förresten tycker jag att påsen är väldigt fin. Retro.

Histatöserna på besök

Vickan brukar komma och besöka mig varje sommar. I år var tredje eller kanske fjärde året hon var på besök och i år hade hon med sig sin kompis Sophia. Vi gjorde olika utflykter som promenad i Ystad, konstutställning i Smygehuk och Gislövs marknad. Roligast var kanske när de fick prov på Trelleborgsdialekten från Vevvis hovslagare. Hon skulle på kräftskiva med andra histatöser och ta reda på hur gammal peogen var.

På lördagen gick vi hem till Paul och Anetta på knytkalas. Vi drack upp allt vin vi hade köpt i Ystad, jag fick gå hem och hämta mer två gånger. Rött, vitt, rosé, allt slank ner. Vi grillade också och åt Sophias favoritchilibearnaise som verkligen var god.

Sen blev det dans i flera timmar till engelsk loungemusik som Vickan ibland försökte bryta med minnesvärda schlagers. På bilden är det fullt påställ i köket, Sophia, Paul, Anders och jag skymtar på bilden.