Zumbabyxorna

Jag fick precis ett sms från min syster Emilie: "Idag såg jag en kvinna på t-banan med ett par grällt limegröna Cargobrallor med neonrosa snoddar lite här och där. Uppdaterade Fristads tänkte jag men nix det var ZUMBAbyxor, har dina ZUMBAvänner också sådana?".
Och JA det har de. Jag tycker inte det ser klokt ut men ändå får jag för mig att jag också behöver sådana för att se maximalt cool ut på passet. Om inte annat så kanske det drar fokus från mitt knallröda ansikte.

HF i Köpenhamn

 Mustaschkampen? Igår åkte jag, Kalle, Niklas och Oscar till Amager Bio i Köpenhamn för att kolla på Hammerfall. Här är jag och brorsan. Han blev väldigt fascinerad av den rejäla mustaschen han fick till på bilden och försökte skylla på kameran. Han hade rakat sig imorse påstod han. Det kanske beror på min kamera, Tina har klagat på samma sak, hon drabbades också hårt av mustasch på en bild vid ett tillfälle.

 Niklas blev småsur när jag sade att han skulle till skolan imorgon och det var dags att åka hem. :)

Anders i dimman... det är ändå inget mot den dimma det var på hemvägen. Halvvägs till Svedala, hela vägen genom Ugglarp och hem var maxhastigheten 40. Kalle såg rådjur på vägen och tyckte det var Silent Hill-stämning. Vi var hemma 1.20 och upptäckte då att Nicolas hade roat sig själv med att äta upp en halv kartong med Pedigree Dentastix. Det låg kartongsmulor överallt. Han lär inte få tandsten på ett bra tag. Sen vaknade jag mitt i natten av att han låg och åt fler Dentastix. Han hade tydligen gömt några i sin korg.

Masterprogrammet

Det verkar som om jag får gå masterprogrammet iallafall. Trots att jag inte har tagit ut min examen. Nu har jag visserligen skickat in pappren men med deras handläggningstid så får jag inte examen förrän om ett par veckor. Den som examinerade min kandidatuppsats och studierektorn på institutionen har varit i kontakt med antagningen och sagt att jag var en "så duktig student" att jag borde få gå. :) Jag är stolt, tänk om mina gamla lärare från grundskolan hade hört det. (Jag hade typ 2,8 när jag gick ut gymnasiet).

I fredags åkte vi till Göteborg för att gå på inflyttningsfest hos O o O. Oscar och Olivia heter de, men om man skriver OoO så blir det nästan som en snygg logga. De bor i Härryda, det betyder taxegräns enligt Västtrafik och det betyder också att bussarna har höga konstiga nummer. Vi fick byta i Landvetter Centrum som var närapå helt kolsvart, dvs mycket dåligt ljussatt, från Express Röd till buss 611, som sedan körde längst med motorvägen på en slingrig mörk väg tills vi var framme. Men det gick rätt smidigt. Bussens ändstation var tydligen Rävland, det låter gulligt. Massa ängar och små rävar som skuttar omkring alltså. :-)
Anders som har IOGT- känningar hade dåligt samvete nästa dag för mängden dricka han hade fått i sig. Jag hade dåligt samvete för de tre påsarna med ostbollar jag mumsade i mig för att sedan runda av med sisådär en halv burk Matador-mix... Jag fattar inte varför jag inte kan ta bara en näve och sedan vara nöjd.

 På lördagen var vi och hämtade Anders trumset i Kungsbacka hos ett par som har pudeluppfödning. De hade sju hundar tror jag. Toy-, dvärg- och mellanpudel är tydligen samma ras, endast höjden avgör, det visste inte jag. En mellanpudeltik kan alltså få toypudelvalpar. "Hundtjejen" verkar väldigt hundintresserad och undrade varför jag hade skotte. Hon tyckte de hade lite korta ben för vissa viktiga hunduppgifter och när jag sade att de har stor integritet och det är inte en hund som ständigt sitter och tittar på dig och väntar på nästa kommando, såg hon ännu mer frågande ut. Men visst går det att kela med sin skotte! Titta på bilden ovanför, det är Anders och Nicolas på ruta ett.

 Sekunden senare slår det över och skottis går inte ens att fotografera utan att det blir suddigt. Han vältrar och rullar sig. Kela på skottevis. Jag får ångest när jag tänker på att han är 12 år nu och att han inte kommer att vara med mig så länge till.

Ingen masterkurs?!

Katastrof. För att jag ska få fortsätta läsa på mastersprogrammet i samhällsvetenskap måste jag ha tagit ut min kandidatexamen! Jag har inte gjort det. Det är ju bara ett papper liksom, som ett diplom. Nästa delkurs börjar om en vecka och jag får säkert inte ut min kandidatexamen innan dess för det tar fyra till sex veckor enligt examensavdelningen. Hoppas hoppas att det löser sig. Jag har alla kurser, alla poäng och har skrivit mitt examensarbete, det bästa på institutionen dessutom. Jag ska ringa dem imorgon och höra vad de säger. Det är den där irriterande antagningsavdelningen som sätter stopp.. Jag har lite panik för detta.
Sen har jag ångest för att Anders ska åka snart och vara borta så himla länge... jag tittar på turnéplanen och det är den ena staden efter den andra... Osnabrück, Filderstadt, Berlin, Prag, Wien, Hamburg, Oslo.... det bara fortsätter och fortsätter. Jag kommer att sakna honom så mycket!

Kopieprogrammen

Nu finns det flera stycken tv-program som har en nästan exakt motsvarighet i en annan kanal. Jag tänker på exempelvis "4 stjärnors middag" och "Halv åtta hos mig" eller "True talent" och "The voice". Igår kollade jag på Uppdrag Gransknings kopieprogram "Sanning och konsekvens" där Robert Aschberg är programledare. Båda programmen visas exakt samtidigt, hade de inte fått större publik med olika tider undrar jag. Då kunde man se båda. Iallafall så handlade Sanning och konsekvens om Jehovas vittnen och vad avhoppare får utstå. Programmet kändes väldigt tunt, det kom inte fram något nytt direkt. De flesta vet att JV är en sekt och att man blir förskjuten om man hoppar av, och att de inte tar emot blodtransfusion. Det var i och för sig synd om tjejen som trädde fram i programmet men förutom det så tycker jag Uppdrag Granskning är mycket bättre. Igår handlade det om mannen bakom Hudikteatern som tydligen tjänat enormt mycket pengar och fått många priser för sina insatser medan skådespelarna fått några hundralappar var. I fortsättningen kommer jag nog titta på Uppdrag Granskning men nästa vecka ska jag se Sanning och konsekvens för då handlar det om oseriösa hästhandlare.

Zumba toning

Idag var första gången jag tränade sen min operation. Jag hade anmält mig till Zumba toning som är som vanlig Zumba fast att man har vad de kallar Toning sticks i händerna. Någon sorts marrackas som man ska skaka i takt med de latinamerikanska rytmerna... tyvärr fanns det inga sticks till mig så jag fick ha tråkiga enkilos gummihantlar istället. Jag känner mig redan lite ofräck jämfört med de andra, och nu fick jag inga neonfärgade sticks ens en gång. Dessutom var jag tio cm längre än alla andra. När jag tittade i spegeln, spegelen på skånska, såg jag ut som en jättekvinna i urtvättad t-shirt som hela tiden åkte upp och visade magen och jag var nära att dänga i mina grannar med mina gummihantlar hela tiden. Stället vi tränar på är nybyggt och fräscht men salen kändes liten för mig. Som om det inte vore nog med att vara en koloss i sammanhanget så svettas jag mycket mer än alla andra och blir tomatröd i ansiktet. Vilket inte lägger sig förrän efter två timmar. De andra ser helt opåverkade ut efteråt, de bara flåsar lite extra.

Tatueringar

Alla verkar vara tatuerade nuförtiden. Jag är glad att jag inte har någon och jag är glad att inte Anders har en heller. Han har levt så många tatueringstrender så han skulle kunna ha både en örn, en indianfjäder och en tribal på armen om jag hade haft otur. Tur att han är smittorädd.
Jag ser många otroligt fula tatueringar. Det är konstiga vinklar och fula propotioner. Om man inte hade femma i bild i skolan ska man inte bli tatuerare. Folk har helt klart kollat för mycket på Miami Ink och tycker det verkar vara ett yrke för coola typer men MAN MÅSTE KUNNA TECKNA. (Samtidigt erkänner jag att jag har sett några fina tatueringar också, men jag tror att jag tycker 70 procent är fula).
Jag fick tips om en blogg idag, riktigt rolig, bara misslyckade tatueringar:
http://ugliesttattoos.failblog.org/

Undrar hur många procent som ångrar sina tatueringar? Som om de hade kunnat vakna nästa dag utan tatueringar hade velat göra det.

Livemusik i Anderslövs kyrka

Igår var det tacksägelsegudstjänst i Anderslövs kyrka. Anders och hans bror spelade fyra visor från deras pappas skiva Jazz på svenska. Det var så fint. Jag har ett ljudklipp men det ska inte spridas eftersom de är perfektionister och fortfarande inte hundra nöjda. Men vi som lyssnade tyckte det var väldigt bra!

Hobnob

När jag gick i gymnasiet och kanske några år efteråt var jag galen i några engelska kex som hette Hobnobs Cream Vanilla. Tipset fick jag från min ponnykompis Anneli och turligt nog så hade de ett stort urval av Hobnobs på min lokala butik ICA Toppen på Kungsladugårdsgatan i Majorna. ICA Botten brukade Pia kalla den, men det är en annan historia. Iallafall så har jag inte tänkt på Hobnobs på väldigt länge. Inte förrän förra veckan när jag fikade hos min engelska granne Anya, och hon hade två sorters Hobnobs hemma. Hobnobs Ginger och Hobnobs Chocolate. Båda var försvinnande goda och nu tänker jag på Hobnobs hela tiden. Tydligen ska de finnas på City Gross. (Gross som för engelsktalande betyder motbjudande). Ikväll är det jag som kör till City Gross efter jobbet och gör processen kort med deras avdelning för engelska kex.

Nya sadelkammaren

De har renoverat sadelkammaren i stallet. Titta så fint det blev! Kristallkrona i taket, stengolv, sadelhängare med lås till alla och snickrad sadelbock. Nu tror jag att vi kommer att få städregler a la stall Helenedal som har de mest omfattande städregler jag har varit med om. Värre än Stockholms slott förmodligen.

 Mitt nya skåp. Jag har knappt flyttat in något än för jag tycker mina saker är för smutsiga, de måste tvättas först. Men som ni ser är skåpet stort och rymligt, tränshängare på dörren och spöhängare på andra dörren. Det luktar ny IKEA-möbel.

Gången med skåp. Från fönstret har man utsikt över åkrarna eller eogrrrarrrna som de säger här. En typisk skånsk vy.

Här är mitt gamla skitskåp som var en rutten garderob full med spindelväv. Det var jämt stökigt i mitt skåp också, i nya fina sadelkammaren ska det alltid vara ordning. :)

Bitter bonde söker fru?

Jag fick tips av min kompis som tittar på Bonde söker fru om en av deltagarnas hemsida. Deltagaren har tävlat inom hoppning i många år. Vi trodde nästan att hans sida var hackad eller att det var någon form av märkligt skämt. Han verkar bitter och mycket irriterad på allt och alla.

Läs exempelvis under Funderingar / Faaaan blir så trött eller under Självklara tips

 http://www.stallnystrom.com/index.html