Karategradering

Igår var jag med Anders på hans karateklubb när han skulle ta nytt bälte. Han har gult i karate, det är någonstans på mitten tror jag, och nu skulle han ta grönt istället. Jag har själv gått på taekwon-do och har gult bälte så jag tyckte det var lite intressant att se vad det var för skillnad jämfört med karate. Jag tror inte karate är något för mig, de slåss på riktigt, eller de träffar och det smällde och hade sig... Anders sparkade en av tränarna på handen, av misstag, så att hans hand svullnade upp. Inga skydd ha de heller, det verkar dumt. Jag vill inte att Anders ska hålla på med sparringen egentligen. Möjligen om han kan få sparras mot någon av barnvitbältarna. :)
Graderingen var väldigt seriös. Två engelsmän som har varit världsmästare i karate som sitter vid ett bord a la dressyrdomare. De sade till Anders under graderingen att han hade extremt mycket kraft och det ser ju jag också. Hade det varit en riktig match så hade inte de andra haft en chans. Det flappade och svischade om hans dräkt hela tiden.
Som ni ser så var Anders mycket svettigare än de andra. Här står han och väntar med sitt karatepass i handen. Vid detta laget började det bli rätt segt efter att jag suttit i fyra timmar på en gymnastikbänk och tittat på 60 vitbältarbarn som visar sina mönster och sparkar för att få nästa bälte, utan att äta. Sen fick man applådera alla när de gick fram och tog emot sina pass och nya bälten.