Sunday Club

Paul, founder of the Sunday Club

Just det, Paul har hittat på att vi ska ha Sunday Club här i Anderslöv. Vi träffas på Gästis och äter söndagmiddag ihop. Det är det vanliga gänget som min kompis Linda skulle sagt, hon tycker att det är rena rama Springfield här. I söndags åt jag tuppbröst med potatiskaka och grönsaker i rödvinssky. Det var riktigt gott. Men eftersom Gästis är riktigt skånskt så kan det ibland dyka upp en del läskiga rätter typ griskind och sånt och då får jag nöja mig med vegetariska alternativet antar jag...

Universitetet, Vevvis och Anders borta igen

Nu läser jag en 15 poängs kurs på universitetet. Denna är också på engelska, tur man har övat upp sin engelska här i Anderslöv. Rolig kurs i alla fall, den handlar om det som man kallar social media. Det är hur många sidor som helst att läsa bara, och jättesvårt att få tag på kurslitteratur.
Jag jobbade på ridskolan i måndags och tisdags och det var minusgrader. Svinkallt. När jag kom hem på måndagen kunde jag inte somna för att det gjorde så ont i benen. Samtidigt är Anders på kryssning i Karibien och det är 25-30 grader och han gillar inte ens sol.
Och det är bra med lille Vevvis fast igår var han helt tokig och pigg, för pigg, när jag skulle rida. Det har varit minusgrader här som sagt, det har inte varit det på hela vintern, och hästarna blir alltid pigga när det är kallt. Jag förstår inte hur de fungerar.
Ikväll ska jag göra en fiskrätt. Jag gillar fisk, Göteborgare som man är, men varken Anders, Kalle eller Niklas gillar det så värst mycket (eller Anders gillar det nog men han är orolig att han inte ska bli mätt). Nu har jag hittat ett recept på Arla på tacofisk, det borde gå att lura i dem. Häromdagen skulle jag vara snäll och köpa Dr Oetker pizza till dem, för det är väl favoriten tror jag, men en sort var med spenat och den ligger kvar i frysen. Ska bli intressant att se hur länge den blir kvar egentligen.
Vilket meningslöst inlägg detta blev, det kan man kalla pliktskyldig rapportering.

Päls i rödräv och jazzkonsert i kyrkan

Idag kom mina föräldrar och min bror hit för att gå på jazzkonsert i Anderslövs kyrka. Anders och hans bror skulle spela några låtar från deras pappas skiva Jazz på svenska. Min mamma hade med sig sin gamla päls i rödräv som hon hade hämtat ner från vinden. Jag sade igår att jag kanske ville ha den. Jag hade en idé om att man kunde sy om den lite, korta av den kanske och göra en lös pälskrage i räv eller något. Självklart skulle jag aldrig köpa en päls idag, det känns helt fel att djur ska sätta livet till för att jag ska få en jacka, men denna pälsen är från 60-talet och det kan man försvara etiskt tycker jag. Bättre att använda en päls från 60-talet än att köpa en ny jacka om man betänker polyestertillverkan, barnarbete och transport till Sverige från ostasien. Men jag kunde inte bära den. Jag provade den när jag stod i hallen och det kändes inte alls rätt... den blev så "rävig" på något sätt... det kändes väldigt mycket som döda djur. Vem vill gå omkring i Micke Räv och hans kompisar liksom? Stråna var tjocka och fluffiga och ljusare längst ut, precis som på levande rävar...

Julen varar väl till påska

Nu har jag inte bloggat på länge. Jag har haft jullov kan man väl säga... eh, nej men Anders har varit borta hela hösten och nu har vi varit lediga tillsammans över julen. Vi har knappt varit ifrån varandra alls under denna tiden utan gjort allting ihop. Idag ska jag börja jobba igen och jag måste skriva färdigt en uppsats som jag ska lämna in på fredag så idag har jag faktiskt lite tillbaka-till-vardagen-ångest. Särskilt när man tittar på kurshemsidan och de har ett nedräkningssystem för deadline för inlämning "det är 3 dygn, 13 timmar och 43 minuter till deadline".
Så mitt slappa jullov har tillbringats med Anders. Vi har sett tv-serien Breaking Bad. Började på julafton och i förrgår såg vi sista avsnittet. Riktigt bra. Nu ska vi se säsong 4 av Sons of Anarchy och senare blir det Downtown Abbey tror jag. Jag har ätit risgrynsgröt till frukost varje dag över hela julen, varannan dag varm med kanel och mjölk och varannan dag kall med sylt. Jag ska hålla i till Knut på fredag. I fredags åkte Anders och jag till Karlaby Kro på Österlen och badade och hade/var på? SPA. Det stod på hemsidan att deras pool höll 25 grader men det gjorde den sannerligen inte. Jag höll på att stryka med men tvingade mig i vattnet i alla fall. Sen var det massage, godis, chips och rödvin på rummet och vedugnsbakad pizza. Som var på en helt annan nivå en gatukökspizzorna kan jag säga... Frukosten var fantastisk också, Anders tyckte att det var den bästa han haft och han har bott på över 1000 hotell tror jag så honom får man ta på orden.

 Tummen upp för partytime enligt Tina.

Nicolas samtalar med mig och Vickan.

Dansant engelsman och jag.

På nyår hade vi nyårsfest. Engelsmännen med anhöriga var här förstås och min granne Pia. Dessutom kom Vickan, Tina och Sören ner från Göteborg och det var jättekul! Alla övernattare sov till typ 14 nästa dag medan Anders och jag var uppe vi 9.30. Nicolas fel.

Glad hästtjej

 På julafton rider vi kadrilj kl 9 på morgonen i det stallet där jag har min häst. Jag har aldrig varit med innan för vi har inte varit hemma på julafton. Men i år hade jag anmält mig och Anders åkte med. Det var fullt med folk i stallet, vi var 14 ekipage som skulle rida.
Kolla så glad jag är när jag borstar Vevvis svans. Så glad är man om man är en riktig hästtjej och en favorithäst äntligen är frisk och ska få vara med på kadrilj!

 Det var tävlingsklädsel som gällde, kavaj, vitt schabrak och lindor.

 Jag och Vevvis efter kadriljen. Jag fick lite dåligt samvete för kadriljen höll på så länge och jag oroade mig för hans ben.
Det är Anders som har tagit bilderna och det är väl också därför jag är så glad. Han följer med mig tidigt på morgonen utan att knota för att stå i ett kallt ridhus och kolla när jag rider i konstiga formationer...

Alla deltagarna, jag står näst längst till höger. Ni kan se hur mycket det ångar från hästarna, både från kropparna och näsborrarna.
Att ha häst måste vara ett av de bästa intressen man kan ägna sig åt. Det är både en sport och ett socialt umgänge samtidigt. Sen får jag för mig att hästtjejer är lite tuffare än andra, lite mer skinn på näsan och inga latmaskar.

Finaste Vevvis :o)

Idag var jag på återbesök med Vevvis. Jag var ganska nervös innan. Jag har tyckt att han känns bra när jag rider, glad och jämn, inga konstigheter. Men man vet ju aldrig, jag var orolig för att de skulle hitta något litet som var på gång på böjprove,t och säga att jag måste trappa ner och bara promenadrida. Som vanligt tog det jättelång tid och jag fick rida runt i det lilla ridtältet i fyrtio minuter innan veterinären kom. Men han såg fin ut, jag fick beröm för att han hade musklat nacken och sen tyckte hon att han såg spjuveraktig ut, och det har hon ju rätt i. Sen var det böjprov. Första benet gick bra, ingen reaktion, jag hörde det själv när jag sprang på gången. Veterinären frågade om han hade fått smärtstillande men han har bara fått kärlek! När hon böjt andra frambenet och jag hörde hans jämna travsteg när jag sprang med honom så fick jag en stor klump i halsen, för jag förstod att han var frisk. En sån där klump som man får när någon har klarat något, som någon som vinner en medalj i OS och står på prispallen och man vet hur de har kämpat, precis en sån klump fick jag. Jag var tvungen att vända mig mot Vevvis och liksom titta på honom i närbild, så att jag bara såg hans fuxfärgade hals och ingenting annat, jag kunde inte titta på veterinären, inte på min stallkompis som var med, och inte på alla hästaffischerna på väggarna, jag kunde bara titta på Verv och då förstod jag äntligen. Då gick det liksom in, att det var ett år sedan han blev halt och över ett halvår sedan han opererades, och flera månader sedan min operation också, att han hade så dålig prognos och hur tunn han var i somras och hur olycklig han såg ut. Men nu är han 584 kg tung, massa muskler på långa smala ben och blank fuxpäls och det kändes bara så bra!

Nu avgörs det

På fredag ska jag på återbesök med Vevven. Nu gäller det... hoppas hoppas att han är bra! Jag tror att han är det men jag kan ju inte veta säkert. Han hade dålig prognos att bli helt bra efter operationen i maj. Kanske det har varit bra att jag har tagit det så lugnt och haft en sådan lång igångsättning. För vad gör jag utan Vevven? Nicolas är gammal och han kommer inte att vara med mig så länge till. Jag klarar inte av att bli av med båda mina kompisar. Bara jag tänker på det får jag klump i halsen.
Nu är det i alla fall bara en vecka kvar till Anders kommer hem. Han har varit borta sedan slutet av oktober med bara något mindre avbrott. Allt är mycket roligare när vi är tillsammans.
Annars är det mesta som vanligt, min skola är faktiskt rätt så svårt och krävande nuförtiden, ingen promenad i parken direkt. Jag är på säsong 7 av Desperate Housewives och Lynette är min nya förebild. Kalle och Niklas måste undra varför de måste göra massa sysslor hemma nuförtiden, det vet inget om min inspirationskälla. Anders brukar å andra sidan säga att han önskar att han vore mer som Judge Judy.