Jättebastarden RIP

Här ligger Jättebastarden under den största lavastenen.

Inatt har det hänt grejer i akvariet. Jacobfreibergin Britta har spottat ut alla sina yngel som hon hade i munnen. Jag har inte hittat ett enda så de blev nog uppätna. Kan det ha något samband med att Jättebastarden låg död imorse? Har han ätit ihjäl sig? Makabert. Jättebastarden var den största fisken i akvariet sedan vi avlivade Staniolbarberna. Han var 15 cm lång och en blandras mellan två av Anders gamla ciklider. En ciklidexpert som vi kan kalla Åke Unger, har alltid tyckt att han borde avlivats för längesen men jag tyckte han var rätt fin. Han hade fina färger och grävde alltid stora gropar i bottensanden. Det var aldrig någon som ville para sig med honom, de tyckte väl bara han såg stor och konstig ut, men han gjorde ofta sitt bästa för att imponera med stjärviftningar. Han var snäll och sällan i bråk men Johannin brukade ofta jaga honom.
Imorse låg han gömd under några av de största stenarna. Jag fick verkligen stålsätta mig för att fiska upp honom, äckligt att lyfta en fisk med håven som liksom är tung. När jag lyfte på stenarna såg jag att han var helt vit och konstig på huvudet men han var nog inte riktigt död för fenorna rörde sig lite. Jag hällde ner honom i toaletten och jag hade tänkt ta en bild till på honom som en ceremonibild vid fiskbegravning, men han gled liksom iväg i avloppet med en gång. Jag tänker inte använda den toaletten på några veckor.