Idag kom Anders ex-fru in och ville hälsa. Jag satt och läste Tidningen Ridsport och var mitt inne i en artikel om Rolf-Göran Bengtsson och hans OS-silver, när jag hör att hon är i hallen. Sen hör jag "är Jenny här, då kan jag hälsa på henne". Jag ville inte, kände mig helt inträngd. Som om jag skulle bli synad liksom... en anställningsintervju som bara dök upp utan att jag var förberedd. Om man är en käckis nu skulle man kunna säga "nu är det gjort i alla fall" men det hjälper inte, det känns jobbigt ändå.

Det märktes att hon har bott här. Det kändes som om hon fortfarande gjorde det och skulle kunna ta en klunk mjölk ur mjölkpaketet i kylen medan jag var en främmande. Förmodligen satt jag på hennes stol i köket också.