Social fobi

Igår var det träning i stallet för en instruktör som heter Nina Bengtsson. Jag satt i ridhuset på en stol och kollade. Bredvid mig stod två andra tomma stolar och tio meter längre bort en trädgårdssittgrupp med soffa och bord och fåtöljer. Det kom fler folk och ville kolla på träningen. De satte sig i sittgruppen. Sen kom det ännu fler och då kom först en tjej och tog den ena tomma stolen bredvid mig och flyttade den till sittgruppen. Sen kom det en till och gjorde likadant. Till slut satt jag själv på min stol och vid sittgruppen satt tio tjejer från stallet och skrattade och pratade. De tog fram kanelgifflar och kaffe. Jag saknade mitt gamla stall jättemycket, jag kände mig så ensam. Varför kan inte jag bara ta min stol och flytta mig och sätta mig hos de andra? Det hade säkert många andra gjort.