Tredje Långgatan

Nu har jag sålt min lägenhet på Tredje Långgatan. Det känns konstigt. Jag har inget jobb och ingen lägenhet, inga saker kvar i Göteborg. Bara vänner och familj.
Så nu har jag inget annat hem än Västergatan i Anderslöv. Jag ska försöka intala mig själv att detta är mitt hem nu. Inte att jag bor hemma hos Anders, för det är ofta så det känns.
Det har tagit två år för mig att klippa banden med mitt gamla liv. Det har inte varit lätt alla gånger. Ingen drömmer väl om att träffa en person som har format ett liv med en annan och så får man ta den lediga platsen? För så känns det. Det fanns en ledig köksstol, en ledig plats i sängen och några tomma hyllor i garderoben. Det fanns julpynt på vinden, familjefilmer och födelsedagsrutiner med varm O´boy med strössel och glass. Men jag försöker tänka att ju längre jag bor här desto mer minnen får jag också. Ibland är det bara så svårt.
Drömmen är att man får forma ett gemensamt liv, så som man vill ha det med den man väljer att leva med. Ett oskrivet blad som man får fylla med det som man själv vill. När man träffar någon som har barn redan så kan man inte göra det. Man får acceptera väldigt mycket och offra en hel del. Kalle och Niklas fick inte heller välja, och de har också vågat försöka och tagit emot mig (och Nicolas). :-)
Nu har jag valt Anders och Anderslöv för ett tag framöver. När jag har tvekat, så har jag tänkt på Anders och hur bra det känns varje stund som vi får vara tillsammans.
En applåd till mig och alla andra som lever med någon som har familj sen tidigare! Vi som vågar ge oss in i det, vi måste vara starka och vi har en väldigt stor tro på kärleken!